Träning förenar i ett mångkulturellt Kanada
Träning för seniorer är prioriterat i provinsen Ontario. Det är ett sätt att hålla människor friska längre upp i åldrarna. I Vi tillsammans serie om att vara äldre i andra delar av världen har turen kommit till Kanada, världens till ytan näst största land. Vi pratar med 70-åringen Ronny Svensson, bördig från Malmö men som sedan 1988 har bott i Kanada.
Ronny Svensson utanför sitt hem i Markham.
Ronny Svensson står på IKEA i Toronto och är mitt i inhandlingen av svensk sill och lingonsylt till julbordet när Vi tillsammans ringer upp honom. Där är det tidig förmiddag och dagen har precis börjat, medan mörkret för längesedan sänkt sig över ett Malmö klätt i vinterskrud. IKEA är det givna stället att åka till när hemlängtan tar vid och suget efter svensk mat blir för stort. Ronny flyttade till Kanada 1988 tillsammans med sin fru, som han åtta år tidigare hade träffat i Saudiarabien där han arbetade som elektriker och ingenjör. Först flyttade de till Sverige och Malmö, men efter åtta år bar det av till Kanada för där bodde hans frus familj. Ronnys fru är född i Filippinerna och de två är ett typiskt exempel på hur en vanlig familj i Kanada ser ut.
– Det är väldigt mångkulturellt här och många olika nationaliteter som lever sida vid sida, berättar Ronny.
Det är lite av Kanadas signum där de 2017 hade en politik som innebar att ta emot så pass många invandrare så att det motsvarade en procent av befolkningen. Det betydde då runt 300 000 invandrare per år. En stor del är arbetskraftsinvandrare där landet vill locka till sig kvalificerad arbetskraft, men även flyktingar från olika krigsdrabbade länder i världen.*
– Jag tänker inte på det här med olika nationer och kulturer längre. Jag har i nästan hela mitt liv arbetat internationellt och den enda traditionen jag håller fast vid från Sverige är julfirandet. I Kanada finns det inget gemensamt firande på det sättet, i och med att olika grupper firar olika högtider och traditioner. Alla lever sina egna liv, berättar han.
Ronny gick i pension för två år sedan. Pensionsåldern i Kanada är egentligen 65 år, men på grund av pandemin fortsatte Ronny att jobba då det möjliggjorde att han fick lov att lämna huset.
– Vi var instängda under pandemin och fick bara gå ut för arbete och andra specifika saker. Landet lider fortfarande av sviterna efter pandemin. Stadslivet i Toronto med butiker och annat har fått sig en törn. De som arbetar på kontor arbetar fortfarande hemifrån måndag till fredag så det är inte så mycket folk i omlopp, berättar han.
Några dagar i veckan besöker Ronny ett så kallat ”Community Centre” som finns för seniorer i hans hemort Markham, som ligger i provinsen Ontario. Liknande centra finns i hela Kanada och det är stora anläggningar främst med fokus på motion. För fyrtio kanadensiska dollar i månaden får du tillgång till gym, simhall och andra fysiska aktiviteter. Men det finns också bibliotek och platser att umgås. Umgänget med andra på centret är ganska ytligt.
– Jag brukar träffa folk med ursprung från Kina, Hong Kong, Sri Lanka, Tyskland, och även en del svenskar, men det blir mest vardagligt snack. Många gillar att spela kort och brukar ses och göra det, berättar Ronny.
Ronny har kontakt med några andra svenskar, men han är inte med i Svenska kyrkan som annars finns på plats och ordnar en hel del aktiviteter. Det kan vara allt från körer till julmarknad. Men även kyrkans aktiviteter minskade i samband med covid.
– Kommunen här vill att vi seniorer ska ta hand om vår hälsa och träna. Det är därför det är fokus på motion på de här anläggningarna. De vill inte att vi ska hamna på sjukhuset. Fast sjukvården är är mycket bra. Precis så som jag minns att den var i Sverige på 80-talet.
Infrastrukturen i Kanada är uppbyggd och anpassad för att vara bilburen. Det finns inga cykelvägar. Ronny har varit på kommunhuset i Markham och försökt att påverka och få dem att bygga cykelvägar. Det skulle göra att människor rörde sig mer och fick vardagsmotionen som är så viktig. Han jämför med Malmö där det går att cykla överallt.
I Kanada är det vanligt att familjen tar hand om en när man blir äldre och inte kan klara sig på egen hand. Men det varierar beroende på vilken kultur man har sin bakgrund ifrån.
– Indier och de från Sri Lanka tar hand om sina äldre hemma, medan de som bott i Kanada i flera generationer liknar mer hur det är i Sverige. Men det är inte alls så självständigt för den äldre som det är i Sverige, berättar Ronny.
Det finns både privata och kommunala vårdboenden. Vad Ronny sett så verkar det fint där. De kommunala är gratis medan de privata kan kosta ända upp till 5000 kanadensiska dollar i månaden. Men då är det det bästa, med egen sjuksköterska 24 timmar om dygnet. Hemtjänst har han inte alls sett och betonar hur otroligt fint han tycker det är när han är hemma i Malmö och ser de blå hemtjänstcyklarna stå utanför husen.
– Kanada påminner om Sverige i vissa fall, men det är också mycket som är helt annorlunda, sammanfattar han.
*Källa: Analyser 2017 juni, Kanada 150 år (Utrikesmagasinet).
Text: Anna Svensson.
Sidan senast uppdaterad: