Invasiva arter

Skogsklematisen växer med långa lianer och bildar täcken över träd och buskar. Man känner igen den på fröställningarna, när den blommar har den små vita blommor.

Den lägger sig över befintlig växtlighet och kväver den då de inte får någon sol. Den kan också tynga ner och knäcka det den klättrar i.

Den sprider sig effektivt med hjälp av frön och via rötter och stamskott.

Havtornsbusken, känd för sina c-vitaminrika bär, ställer till stora problem. Den är inte främmande för Sverige, men inte naturligt förekommande här i söder. I Malmös kalkrika jord trivs den perfekt och sprider ut sig så mycket att den täcker marken. Eftersom den är taggig blir det ogenomträngligt. Den konkurrerar ut andra arter och påverkar den biologiska mångfalden negativt.

Blomsterlupinen finns på listan över tänkbara invasiva arter. Den är vacker men ett hot mot den biologiska mångfalden. Hindra därför spridning av blomsterlupin genom att plocka den innan den satt frö men kasta den inte i kompost utan bland brännbart avfall. Blomsterlupin innehåller alkaloider som kan vara giftiga och allergiframkallande.

Parkslide är en mycket svårbekämpad invasiva växt. Den har en otrolig förmåga att sprida sig, det kan vara bitar som är mindre än en millimeter av rot eller stam som sprider sig vidare. Om det inte är nödvändigt så rör inte parksliden. Det är större risk att den sprider sig mer än att den försvinner.

Jättelokan finns i Sverige och sprider sig lätt. Den är med på EUs lista över invasiva arter vilket innebär att den inte får importeras, säljas, odlas, transporteras, användas, bytas och sättas ut i naturen. Jättelokan växtsaft vid solljus skadar huden som får blåsor och sår. Huden som skadats kan därefter bli solljuskänslig i många år.

Kanadensiskt gullris är också en tänkbar kandidat för att tas upp på nationell förteckning över invasiva främmande arter. Kanadensiskt gullris kan bli två meter hög och sprider sig lätt på sandrika och näringsfattiga torrängar och så kallade ruderatmarker, och konkurrerar då ut de inhemska växterna som redan har minskat betydligt.

Vresrosen är också på listan över tänka invasiva arter i Sverige. Den är en stor buske som kan bli 2 meter hög och skuggar andra växter och tränger på så vis bort de inhemska växterna. Den har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden.

Jättebalsamin är EU-klassad som invasiv art och får inte odlas. Den är en upp till 3 meter hög, ettårig ört. Växten har 5–18 cm långa, lansettlika, två motsatta eller tre kransställda, blad med utdragen bladspets Bladkanten är sågtandad. Stjälken är ofta rödaktig. Blommorna är 3–4 cm långa, purpurröda till ljusrosa, i knippen med 2–14 blommor i stjälkens övre del. Jättebalsaminen blommar i juli–september. Den sprider sig lätt med frön i sprickkapslar.

Bladvass kan uppträda invasivt och då genom snabb vegetativ spridning med täta bestånd som tar över våtmarker och grunda vatten och samtidigt konkurrera ut befintliga arter.

Vattenpest är en flerårig vattenlevande växt. Den växer under vattnet och kan växa fritt flytande eller på rot. Den bildar långa slingor med tätt sittande, smala någon centimeter långa blad. I Sverige sprider vattenpest sig enbart vegetativt genom avbrutna stamfragment med hjälp av båtar, fiskeredskap, sjöfåglar och strömmande vatten. Den kan under gynnsamma förhållanden tillväxa mycket snabbt och bilda stora, svårgenomträngliga bestånd.

Gudaträd är ett snabbväxande stort träd från Kina. Eftersom gudaträdet är med på EUs lista över invasiva växter så får man inte sälja, plantera eller låta det växa. Gudaträd måste tas bort.
Alla gudaträd på allmän platsmark i Malmö har Malmö stad tagit bort . För att hindra trädet från att skjuta nya rotskott behandlas stubben med så kallad ecoplugg.