Mitt Malmö med Tommy Lindberg

Min far tog med sig hela familjen och rutten gick via Medelhavet. Ena veckan var vi i Beirut för att hämta apelsiner och nästa i London. Jag och min mamma gled omkring och roade oss så gott vi kunde. Vi var med i Sjömans­kyrkan som ordnade fotboll för oss barn. När min lillebror föddes 1964 flyttade vi till Nydala i Malmö. Men vistelsen i Malmö blev inte långvarig utan snart bar det av till Staffanstorp, vilket visade sig vara ödets nyck för tvärs över gatan bodde min blivande fru. Vi träffades i unga år och är fortfarande gifta.

Vi har alltid älskat att resa. Kanske väcktes min reslust under mina år till sjöss. Jag har svårt att sitta stilla. Vi sparade och sparade och reste sedan upp pengarna. Jag studerade till fordons­tekniker och jobbade som bilmekaniker på Hedbergs under 23 år. Det var slitsamt så jag sökte jobb på Tetra Pak istället och fick jobb som montör. Där var det en härlig jargong och blandning av människor i olika åldrar och bakgrund. Jag gillar att jobba med fingrarna och tycker kvalitet är viktigt. Kunden ska bli glad. Nya möjligheter öppnades för mig och jag fick chansen att jobba med kollegor från hela världen som utbildare. En speciell erfarenhet är min tid som arbetsledare på plats i en fabrik i Kina. Där råder en annan hierarki och de behövde bli bättre på att planera. Jag började från grunden med dem och arbetet började flyta på bättre. Innan jag gick i pension förra året, var jag där igen och blev då avtackad med banderoller och tårtor och alla arbetarna var där. Jag blev riktigt rörd.

Jag och min fru flyttade tillbaka till Malmö 2018 från Staffanstorp och det har vi inte ångrat. I Malmö är det nära till allt. Vi bor på Vide­dal i ett hus och där är det lugnt. När jag går ut med hunden på morgonen ser jag knappt en människa. Det är en skön kontrast till myllret inne i centrum. Vi flyttade för att våra barn bor här. Vi har tre barn, varav två pojkar som är adopterade från Ecuador och en flicka som är adopterad från Sydkorea. Om du ska åka någonstans i Sydamerika så är det till Ecuador. Huvudstaden Quito är vänlig och brottslig­heten låg i jämförelse med övriga Sydamerika.

Nu är jag pensionär och känner mig rastlös. En vän till mig tipsade om att bli volontär under Eurovision. Jag skickade in en ansökan samma dag och blev till min förvåning antagen. Jag älskar musik och har länge velat jobba som publikvärd på Malmö Arena. Jag ska jobba inom transport och logistik. Det ska bli väldigt spännande och roligt! Jag var på ett möte och då var vi 400 vol­ontärer på plats. Det är första gången jag jobbar som volontär, men har länge velat göra det. Jag gillar att hjälpa till. Jag frågar ofta människor om de behöver hjälp med kassar eller varor när jag är och handlar. Om någon suckar i matkön för att en äldre man tar tid på sig att betala i kassan säger jag ifrån. Jag kan inte hålla tyst. Det kostar inget att vara hjälpsam och trevlig. Om jag kan göra någons dag bättre så gör jag det. Och Malmö blir en vänligare stad!

Berättat för: Anna Svensson

Foto: David Dahlberg