$left
$middle

4. Vilken hjälp finns att få?

När saker blir begripliga brukar de också bli enklare att hantera. Därför beskriver många anhöriga det som en lättnad när diagnosen väl kommit.

Andra vanliga känslor är chock, oro och sorg. Därför är det viktigt att man erbjuds rätt stöd och information. Både du som anhörig och din närstående har rätt till olika former av stöd. Du kan alltid be om hjälp i den situation där ni befinner er just nu.

”På vårdcentralen berättade de att jag kunde ringa till en anhörigkonsulent i kommunen, så det gjorde jag. Hon hjälpte mig vidare till biståndshandläggare som vi haft bra samtal med och så har jag fått råd och stöd av en demenssjuksköterska i kommunen.”

Anonym

Stöd till anhöriga

Kommunen är skyldig enligt lag att erbjuda stöd till anhöriga. Stödet ska vara individuellt och flexibelt.

Anhöriga har ingen skyldighet enligt lag att ansvara för omvårdnaden när en närstående som är vuxen har blivit sjuk. Det du gör som anhörig ska vara frivilligt. Gifta har dock ett gemensamt ansvar för hus och hem, men blir ena parten sjuk ska inte allt falla på den anhörige och det ska gå att få avlastning.

Alla som arbetar inom vård och omsorg ska ha ett anhörigperspektiv. Det betyder att de är skyldiga att se hur beslut och insatser påverkar alla runt omkring den som drabbas av sjukdom, och underlätta för att anhöriga och närstående ska få en hanterbar vardag.

Insatser för den närstående

Om du inte redan har kontakt med en biståndshandläggare är det bra att ta den kontakten nu. Du kan också behöva ha kontakt med flera olika biståndshandläggare under processens gång. Vem du har kontakt med utgår framför allt från var den närstående befinner sig; på sjukhus, hemma eller på ett boende. Det är inget du som anhörig själv behöver hålla reda på, men det förklarar varför det kan vara flera olika som kontaktar dig.

Tillsammans med en biståndshandläggare kan du som anhörig se över vilka insatser som kan bidra till en hanterbar vardag både för dig och din närstående. Du kan kontakta en biståndshandläggare både för att få information och ställa frågor om vad kommunen kan erbjuda, men också för att formellt ansöka om insatser.

Biståndshandläggarens arbete handlar om att komma fram till vad den närstående ska få hjälp med. Sedan är det hemtjänstens personal, och fast omsorgskontakt där, som ska upprätta en genomförandeplan för hur hjälpen ska se ut.

Vanliga insatser för den som är sjuk

Den som är sjuk behöver själv samtycka till insatser och det kan ibland vara svårt. Att vänja sig vid att ta emot hjälp från andra kan också ta tid. Därför är det bra att starta processen i god tid.

En vanlig första insats kan vara trygghetslarm eller hjälp med att ta medicin, framför allt om personen bor ensam.

Ledsagning är en insats som gör att man kan få stöd att ta sig till en aktivitet eller ta längre promenader. Det kan vara ett trevligt avbrott i vardagen för den som tar emot insatsen och anhöriga upplever också en form av avlastning.

Kommunen har olika dagverksamheter som ger möjlighet till social samvaro och struktur och stöttning i vardagen för den som är sjuk. Även denna insats blir avlastande för anhörig, då man vet att den närstående har det bra.

"Min man ville först inte alls gå på dagverksamhet, han tyckte inte det lät som något han behövde. Nu har dagverksamheterna börjat kallas för ”club” och då går han gärna dit. Vilka ord vi använder spelar roll ibland."

Anonym

"Mamma är på dagverksamheten två dagar i veckan och då kan jag slappna av. Jag vet att hon har det bra, äter och umgås med andra."

Anonym

Anhöriga kan också ansöka om avlastning. Ibland kan det kännas otryggt att lämna den närstående ensam när du behöver göra ärenden, besöka vänner eller annat. Det finns då möjlighet att ansöka om avlösarservice som gör din närstående sällskap medan du är borta.

Ledsagarservice innebär att personal kommer och avlöser dig ett par timmar genom att exempelvis ta din närstående på utflykter, till behandlingar eller aktiviteter.

Växelvårdsboende är en insats som innebär att den närstående vistas växelvis på ett av kommunens växelvårdsboenden och i den egna bostaden.

Vidare finns det praktisk hjälp i hemmet att ansöka om samt insatser med fokus på omvårdnad.

”Jag har alltid kunnat höra av mig till biståndshandläggaren med mina frågor och funderingar. Hon har lyssnat mycket på mig och sedan har vi tillsammans försökt få mammas vardag att bli så bra som möjligt.”

Anonym

Hur går en ansökan om bistånd till?

Du kan kontakta biståndshandläggaren som gör ett hembesök och träffar den närstående och dig som anhörig. Handläggaren gör en kartläggning av de behov som finns och föreslår insatser utifrån detta. Vill man ansöka om någon insats startas en utredning för att se om personen kan bli beviljad eller inte.

När hjälpmedel behövs

Det finns olika slags hjälpmedel som kan underlätta vardagen, främst för den som är sjuk men också för anhöriga. Kommunens arbetsterapeuter ansvarar för detta. Kontakt förmedlas via biståndshandläggare.

Hjälpmedel kommunen kan erbjuda

  • Symbolix, en magnetisk anslagstavla/whiteboard som underlättar struktur och överskådlighet i vardagen
  • Memoday, en elektronisk kalender som underlättar dygnsorientering
  • Careousel, en automatisk medicindosett som larmar när det är dags att ta medicin
  • Memomessenger, en talande klocka som automatiskt påminner dig om händelser
  • spisvakt, detta ansöker du om via bostadsanpassningsbidrag.

Hjälpmedel du själv kan införskaffa

  • Keyfinder (trådlös nyckelhittare som avger ljud)
  • fjärrkontroller med tydliga knappar
  • mobiltelefoner med stora knappar
  • kaffebryggare med inbyggd timer
  • strykjärn med inbyggd timer

Särskilt stöd för anhöriga

Med ökad kunskap blir det enklare att förstå och acceptera sjukdomen och i förlängningen ta emot insatser och annat stöd som är till för att anhöriga och närstående ska må så bra som möjligt.

Webbutbildningar om demenssjukdom

Som anhörig kan det vara svårt att tänka på sig själv, de egna behoven kommer ofta sist.

Vad du som anhörig behöver ser väldigt olika ut. Anhörigkonsulenterna erbjuder samtalsstöd, både enskilt och i grupp. De har tystnadsplikt och för ingen journal.

Det finns också ett utbud av samtalsgrupper och andra aktiviteter, både för gemenskap och erfarenhetsutbyte med andra anhöriga.

”Jag bor i Danmark men har min mamma i Malmö och tack vare den digitala gruppen för vuxna barn har jag lärt känna fler i liknande situation.”

Anonym

”Att känna igen sig och höra att andra anhöriga tänker som jag är så skönt. Jag är inte ensam.”

Anonym

Kommunens demenssjuksköterskor och Silviasystrar anordnar anhörigutbildning med fokus på demenssjukdom och bemötande. Det inkluderar tre träffar för att få kunskap och svar på frågor samt ta del av andras erfarenheter. Anmäl ditt intresse till Malmö stads anhörigkonsulenter.

Lokala anhörigföreningar

Övriga länkar

sv