Elma Danielsson
Folkskollärarinna, journalist och en pionjär inom den malmöitiska arbetarrörelsen.
Under en stor del av sitt liv försökte Elma Danielsson stärka fattiga arbetarkvinnor och förbättra deras levnadsvillkor i samhället.
Elma Danielsson (född Sundqvist) verkade 1888–1911 i Malmö (med avbrott 1891–1897) och var mestadels bosatt i kvarteren kring Möllevången. Hon var en viktig medarbetare på tidningen Arbetet där hon var journalist, men också hade många andra arbetsuppgifter. Hösten 1888 blev hon den första ordföranden i det nystartade Malmö kvinnliga arbetareförbund. 1901 valdes Elma Danielsson som första kvinna in i Malmö arbetarkommuns styrelse.
Barndom och uppväxt
Elma Charlotta Sundqvist föddes i Falun 1865 och var dotter till handlanden Anders Sundqvist och hans hustru Carolina Charlotta Hoppstadius. Elma Sundqvist var barn nummer två i familjen och hade en äldre bror och en yngre. När hon var sex år gammal reste fadern till Amerika. Året var 1871. Han kom inte tillbaka; modern fick ensam försörja barnen och 1881 skildes föräldrarna.
Modern drev ett mindre pensionat, hyrde ut makens tidigare butiksutrymmen, sålde korgar och leksaker och försökte på många sätt försörja sig och sina barn. Axel Danielsson var under sin gymnasietid inackorderad där fram till sin studentexamen 1881. Då var Elma Sundqvist 16 år gammal och paret förlovade sig.
Utbildning och yrkesarbete
Elma Sundqvist utbildade sig först till småskollärarinna med examen 1882, och till folkskollärarinna vid Falu folkskollärarinneseminarium 1882–1885. Hennes första arbete var som vikarierande lärarinna vid Björksjö folkskola i Hjulsjö församling i Örebro län år 1885. Hon fick 1886 anställning i Söderhamn. Därefter fick hon en lärarinnetjänst vid en skola i Djursholm
Axel Danielsson
Under tiden hade Axel Danielsson avbrutit sina studier vid universitetet i Uppsala och flyttat till Stockholm 1884 och började arbeta som journalist och skriftställare. Han försökte då övertala Elma Sundqvist att komma till Stockholm och ingå samvetsäktenskap med honom, men hon tvekade med tanke på de fördömanden hon som kvinna riskerade om hon tog ett sådant steg. Axel Danielsson hade inga höga tankar om hennes arbete som lärare. Han skrev till henne: ”I själva verket vanärar du mig; en kvinna som jag vill gifta mig med står på en kateder och trattar i den yngre generationen, vad jag med så mycken möda och självuppoffringar söker ta ur dem.”
Politisk pionjär
Elma Sundqvist var 1888 en av de kvinnor som grundade Kvinnliga arbetareförbundet i Malmö och blev dess ordförande. När hon invigde Kvinnliga Arbetareförbundets fana i april 1889 förklarade hon att förbundet med denna faninvigning ville ”öppet visa att det var ingenting mindre än den revolutionära socialismen som eldat oss. Vi förklara härmed att vi förkasta alla andra medel till kvinnans befrielse, att vi ej hoppas någon förbättring i vår ställning förrän våra mäns ställning blivit förbättrad, och att vi därför vill gå med våra män till kamp för den sociala revolutionens och arbetarstatens förverkligande.”
Familj och uppbrott
Först den 20 januari 1890 folkbokfördes Elma Sundqvist i Malmö; då i Malmö Caroli församling i fattigkvarteret Jerusalem, på adressen Norregatan 7. Axel Danielsson var vid den tidpunkten folkbokförd på Majorsgatan 15.
I april 1890 sattes en annons in i Arbetet: där Elma Sundqvist och Axel Danielsson förkunnade att de var ”Förenade”. Det var förmodligen då de ingick sitt samvetsäktenskap och började bo tillsammans, på Stora Kvarngatan 22.
Men 1890 var också året när hon bröt med Axel Danielsson på grund av hans otrohetsaffärer och utsvävande liv. De återförenades kort 1891 då det visat sig att hon var gravid. Sonen Hugo Atterdag föddes som ”oäkta” den 12 mars 1891 i Malmö och fick namnet Hugo, efter Elmas lillebror som emigrerat till Amerika 1887, och Atterdag efter Axel Danielssons gode vän Atterdag Wermelin. Elma Sundqvist bodde då i Malmö Caroli församling hos Axel Danielsson i kvarteret Storken III på Stora Kvarngatan 22.
Elma Danielssons medlemskort i Svenska journalistföreningen 1911.
Journalistlivet
I arbetet på tidningen gjorde hon, som de andra anställda, många olika typer av arbeten. En liten del var sociala reportage, även om tidningens små resurser innebar att reportage inte kunde förekomma särskilt ofta. Ett tidigt exempel är ett en serie reportage från vräkningarna av strejkande lantarbetare vid Sövdeborg 1904, och ett senare från 1912 var ett reportage om välgörenhetsinrättningarna i Malmö.
De artiklar som har någon av Elmas signaturer har genomgående koppling till kvinnors villkor: problem på kvinnodominerade arbetsplatser, kvinnors fackliga och politiska organisering, sociala problem som exempelvis ensamstående mödrars situation, och dagspolitiska frågor med anknytning till kvinnofrågor
Politiskt arbete
År 1900 var Elma Danielsson med och startade Malmö Kvinnliga Diskussionsklubb. Klubben skulle ”verka för kvinnornas höjande, särskilt i intellektuellt hänseende, samt att sprida politisk och facklig upplysning”. De ämnen som diskuterades var bland annat politik, rösträtt, kvinnoorganisering, sociala problem, nykterhetsfrågan, samt frågeställningar kring bildning, religion och uppfostran.
Elma Danielsson kom ibland med åsikter som avvek från andra som fördes fram i klubben. I protokollet från Kvinnliga Diskussionsklubbens möte den 27 december 1900 står det t.ex. angående en diskussion om ”Kvinnans likställighet med mannen”: ”Fru Danielsson yttrade som sin inre övertygelse att kvinnan är mannen andligen underlägsen, men att detta inte skulle vara någon anledning att kvinnan skulle vara mannens slav, utan hade hon berättigade anspråk på att skyddas och sättas högt.”
Diskussionsklubben motionerade flera gånger till partikongressen i olika kvinnofrågor. 1905 krävde man åtgärder för att förbättra ogifta mödrars ställning, något som sannolikt låg Elma Danielsson varmt om hjärtat, med tanke på hennes egna erfarenheter. År 1911 togs frågan om sexuella trakasserier på arbetsplatsen upp.
1901 valdes Elma Danielsson som första kvinna till styrelseledamot i Malmö Arbetarekommun. Hon var ombud på Socialdemokraternas partikongresser 1905 och 1908 där hon, med andra kvinnor, var pådrivande i frågan om kvinnoagitation.