Gustav Möller
En ledande socialdemokratisk politiker som med kortare avbrott var Sveriges socialminister i nästan 20 år. Han växte upp under fattiga förhållanden i Malmö och var känd för sitt engagemang i välfärdsfrågor.
Flera kända namn från arbetarrörelsens historia kan förknippas med Malmö. Ett av dessa är Gustav Möller som var en ledande socialpolitiker från och med 1930-talet. Möller var med kortare avbrott Sveriges socialminister i nästan 20 år från det socialdemokratiska regeringstillträdet 1932 fram till 1951. Gustav Möller kallas ibland välfärdssamhällets arkitekt. Han växte upp under fattiga förhållanden i Malmö och var känd för sitt engagemang i välfärdsfrågor.
"Min mor som arbetade ihjäl sig sådde fröet till socialpolitiken. När jag seder-mera kom i kontakt med de socialistiska tankegångarna, kan jag lugnt säga att det hos mig uppstod ett vilt uppror mot ett samhälle, som skapar och tillåter levnadsöden som min mors. Det betyder naturligtvis inte att jag hade ett färdigt program, men jag är klar över att mina första 12-13 levnadsårs upplevelser satte mycket djupa spår i min uppfattning om samhället sådant det inte får vara och sådant det rimligen bör vara. Ur dessa direkta erfarenheter av svagheten i ett nu försvunnet samhälles socialstandard emanerar mycket av det, som i sinom tid blev socialpolitik."
Det ovansagda kunde man läsa i Stockholmstidningen 1955. Ett uttalade av Sveriges kanske meste socialminister Gustav Möller, riksdagsman för Socialdemokraterna 1918 till 1954 och medlem av regeringen från mitten av 20-talet till — med några få års undantag — 1951.
Född i Södra Förstaden
Gustav Möller föddes på Tallgatan i Malmö den 6 juni 1884. En illa beryktad gatstump i Södra Förstaden. Här växte Gustav Möller upp under fattiga förhållanden. Hans far arbetade på Kockums men dog i tyfus på hösten samma år som Gustav föddes. Så kom det sig att den blivande socialministern under sina barndomsår bodde med sin några år äldre bror, sin mormor och sin mor Anna. Det var Anna som drog försorg om familjen genom att koka knäck, skura andras golv och väva trasmattor som hon sålde i ett stånd på Gustav Adolfs torg. Gustav mindes aldrig att han hade fått gå till sängs hungrig men tidvis måste mor Anna vända sig till fattigvården för att be om hjälp.
Så småningom flyttar brodern ut och mormodern dör. Mor Annas försörjningsbörda minskar men hon är utarbetad och lungsjuk. Räddningen blir en mjölkaffär som även den låg på Tallgatan, och som Anna driver fram till sin alltför tidiga död 1898.
Anställd hos Limhamnskungen
Efter att ha slutat Borgarskolan vid 14 års ålder är Gustav gammal nog att försörja sig själv. Han får anställning på Skånska Cementgjuteriet som springpojke hos R.F. Berg — "Limhamnskungen" — en mäktig företagare inom cementindustrin. Sjutton år gammal blir Gustav Möller R.F. Bergs sekreterare men han kommer också i kontakt med socialismen och inleder sin karriär inom arbetarrörelsen. Redan under ungdomsåren påbörjar Möller ett livslångt och förtroget samarbete med den blivande statsministern Per Albin Hansson.
Från fattigvård till välfärd – Möllermodellen
Gustav Möller betraktas av vissa som en av arkitekterna till det svenska välfärdssystemet. ”Möllermodellen”, en modell för en socialförsäkring som skulle ge grundtrygghet mot nöd och ta bort fattigvårdsstämpeln från svensk sociallagstiftning. Enligt Möllers grundsyn borde sociala reformer vara generella rättigheter för alla utan drag av välgörenhet.
1930-talet bostadspolitik i Sverige medförde förbättringar bland annat för lantarbetare, resurssvaga barnrika familjer och pensionärer. Förlossningsvården blev gratis, hemförlossningarna minskade och mödravården blev bättre. Man införde moderskapspeng och stöd åt barnkrubbor. Andra reformer var fri folktandvård för barn 1938.
Åldringsvård och pension
Gustav Möllers engagemang och politiska arbete för ”åldringar” ledde bland annat fram till pensionärshem och bättre pensioner. Målet med 1935 och 1937 års pensionsreformer var att pensionärerna inte skulle behöva vända sig till fattigvården. Allmän folkpension infördes 1948.
Malmö stad var pionjär
Det välfärdsbygge som inleddes på 1930-talet märktes tydligt i Malmö stad. Den akuta bostadsbristen byggdes bort, antalet vårdplatser på Allmänna sjukhuset ökade kraftigt och nya skolor uppfördes, ofta utrustade med badrum. Att kunna bada hemma var fortfarande en lyx för ett fåtal.
Malmö stad var pionjär när det gällde att bygga ålderdomshem. Det första ålderdomshemmet, ”Malmö stads nya ålderdomshem”, byggdes 1928 på Värnhemsområdet på Celsiusgatan i kvarteret Rönnen. Hemmet var unikt och väckte uppmärksamhet både inom landet och internationellt.
Ålderdomshemmet skulle vara till för ”välartade understödstagare”, gamla som ”utan egen förskylan befunno sig i sådan belägenhet att de på sin ålderdom vore i behov av kommunens hjälp”.
Sidan senast uppdaterad: