Djurens gård

När man ska läsa förbjudna böcker med elever så kan man välja när man vill berättar om anledningen till att boken varit förbjuden, innan, under eller efter läsningen.

Det finns poänger med alla tre sätten. Om man vet anledningen innan man börjar läsa kan det väcka intresse för boken och sätta in den i ett sammanhang direkt. Väljer man att berätta varför under läsningen, tex i samband med att man läser vissa passager, kan det också bli bra diskussioner och ge en ökad förståelse för den fortsatta läsningen.

Väntar man till efter läsningen kan det också ge ytterliga perspektiv på boken hos eleverna.

Anledningen till att boken varit förbjuden kan vara avgörande för vilket sätt man väljer. På samma sätt spelar anledningen till att man läser boken med klassen också roll. Är huvudanledningen är att den varit förbjuden? Eller finns det andra anledningar?

Det spelar också roll om alla elever i klassen läser samma bok eller inte.

I dessa podcastavsnitt och artiklar kan du lära dig mer om förbjudna böcker

• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 31 2023: Roald Dahl, yttrandefriheten och rätten att ändra i böcker.
• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 36 2023, Banned books in Sweden and the US.
• Gräv bort Skåne, Sydsvenskan, avsnitt 9 2023, Förbjudna barnböcker.
• Bildningspodden, avsnitt 56, Yttrandefrihet.
• Sydsvenskan artikelserie Förbjudna böcker.
• Ölmedal, Ida, ”Låtsas inte att det inte finns farliga böcker”, Sydsvenskan 2023-10-01.

Lärarhandledningarna är uppbyggda med följande rubriker:

Om boken

En kort sammanfattning av bokens innehåll och dess centrala teman.

Varför har boken varit förbjuden

Förklaring av var, när och varför boken varit förbjuden.

Innan läsningen

Vad behöver eleverna veta innan de börjar läsa? Behövs det en introduktion av författaren och dennes samtid, eller kanske av den tidsperiod boken skildrar? Behöver genren introduceras? Har boken en uppbyggnad eller berättarperspektiv som behöver förklaras i förväg?

Under läsningen

I dessa lärarhandledningar finn sett antal frågor som man kan jobba med under tiden man läser boken. Här finns också ett par utvalda citat med som belyser teman eller viktiga händelser. Dessa kan man välja att delge eleverna innan man läser, eller i samband med att man bearbetar de aktuella sidorna.

Efter läsningen

I dessa lärarhandledningar finns ett antal frågor som kan användas till såväl skriftliga som muntliga uppgifter. Frågorna kan också användas såväl innan som under läsningen för diskussioner och bearbetning av det lästa.

Bonusruta

I bonusrutan finns tips på andra böcker, både från vårt skolutbud men även andra böcker, som till exempel har samma tematik. Här finns också tips på artiklar, hemsidor, poddar och filmer som kan vara användbara i undervisningen om boken.

Dessa frågor kan användas som diskussionsunderlag under tiden som eleverna arbetar med en bok.

• Ta reda på anledningarna till att boken blivit förbjuden eller utmanad?. Vem, var, när? Kan du förstå varför?
• Om ni läser flera olika böcker i klassen: Vilka mönster finns mellan anledningarna? Vad tror du det är och vilket samhälle tror du det är man vill uppnå? Finns det andra förklaringar än de officiella?
• Är litteratur så viktig eller farlig att man blir påverkad? Hur blev du påverkad av boken? Av bokens "förbjudna” innehåll?
• Tycker du att det finns någon bok eller kultur som borde förbjudas, och i så fall i vilka sammanhang? Varför eller varför inte? Vem ska i så fall bestämma det?
• Kan du förstå att denna bok har blivit förbjuden?

Hur språket manipuleras och förändras

Alla citat hänvisar till sidor i Atlantis pocketutgåva från 2016, tryckår 2021.

Sida 19

De sju budorden

1. Alla som går på två ben är fiender
2. Alla som går på fyra ben eller har vingar är vänner
3. Inga djur ska bära kläder
4. Inga djur ska sova i sängar
5. Inga djur ska dricka alkohol
6. Inga djur ska döda andra djur
7. Alla djur är jämlika

Sida 25

”Fyra ben bra, två ben dålig.”

Sida 39

”Tänk bara om ni hade beslutat satsa på Snöbolls vilda idéer om vindkraftverk – nu när vi vet att Snöboll inte var stort bättre än en brottsling?”

”Han kämpade tappert i Ladugårdsslaget”, sa någon.

”Det räcker inte med tapperhet”, sa Tjalle, ”Lojalitet och lydnad är viktigare. Och vad Ladugårdsslaget beträffar kommer vi nog snart att finna att vi har överdrivit Snöbolls insats i det.”

Sida 41

”Samma kväll förklarade Tjalle privat för de andra djuren att Napoleon i själva verket aldrig hade varit motståndare till kraftverket. Tvärtom var det han som hade förespråkat det från första början, och Snöbolls konstruktionsritning på golvet i äggkläckningsskjulet hade stulits ur Napoleons papper. Vindkraftverket var i realiteten Napoleons egen uppfinning. Varför hade han varit så starkt emot det i så fall? Undrade någon. Tjalle fick något mycket slugt i blicken. Här såg man hur listig Napoleon var, sa han. Han hade låtsats vara emot kraftverket bara för att göra sig kvitt Snöboll, som var ett farligt svin med dåligt inflytande. Det kallas taktik, sa Tjalle.”

Sida 44

”En söndagsmorgon när djuren samlades för att få sina order, meddelade Napoleon att han hade bestämt sig för en ny politik. Hädanefter skulle Djurens gård börja driva handel med granngårdarna – givetvis inte av kommersiella skäl, utan bara för att komma över en del saker som de oundgängligen behövde. Kraftverkets behov måste gå före allt annat, sa han.”

”Djuren greps återigen av en obestämd oro. Att aldrig ha något samröre med människor, att aldrig inlåta sig i affärer, att aldrig använda pengar – hörde inte detta till det första man hade beslutat på det underbara stormötet efter Jones förvisning?”

Sida 45

”(Tjalle) försäkrade dem att förbudet mot att göra affärer och använda pengar aldrig hade utfärdats eller ens varit påtänkt. Det var ren inbillning och bottnade troligen i lögner som Snöboll hade spritt.”

Sida 55

”Muriel”, sa hon, läs det fjärde budordet för mig. Står det något om att sova i säng?

Muriel läste med viss svårighet.

”Det står: Inga djur ska sova i sängar med lakan”, sa hon till slut.

Konstigt nog hade Klöver inget minne av att det fjärde budordet sa något om lakan, men eftersom det stod så på väggen tänkte hon att det måste stämma. ”

Sida 60

”Men ändå – det var inte detta som hon och alla de andra djuren hade hoppats på och arbetat för. Det var inte för detta de hade byggt vindkraftverket och trotsat hagelsvärmarna från Jones gevär. Så tänkte hon, fast hon saknade ord att uttrycka det.”

Sida 61

”Han meddelade att kamrat Napoleon genom en speciell förordning hade avskaffat ”O, Englands djur”. Från och med nu var det förbjudet att sjunga den.

(…)

”Men varför det?” utbrast Muriel.

”Den behövs inte längre, kamrat”, sa Tjalle stelt. ”O, Englands djur” var vår upprorsång, Men nu har Upproret slutförts. Förrädarbas avrättning i eftermiddags var slutpunkten. Våra fiender, såväl yttre som inre, är besegrade. I ”O, Englands djur” uttryckte vi vår längtan efter ett bättre samhälle. Nu har det samhället förverkligats. Och då har ju sången inte någon mening längre.”

Sida 89

” om inte fåren som på ett givet tecken hade utbrustit i ett öronbedövande bräkande:

”Fyra ben bra, två ben bättre! Fyra ben bra, två ben bättre! Fyra ben bra, två ben bättre!”

Sida 90

”Det fanns bara ett enda bud kvar. Det löd:

ALLA DJUR ÄR JÄMLIKA

MEN SOMLIGA DJUR ÄR MERA

JÄMLIKA ÄN ANDRA”

Citat om Napoleons maktfullkomlighet

Sida 21

”Grisarna arbetade inte i egentlig mening, utan dirigerade och övervakade de andra.”

Sida 23

”I selkammaren hade Snöboll hittat en gammal grön bordsduk som hade tillhört mr Jones, och på den hade han målat en hov och ett horn i vitt. Denna hissades varje söndagsmorgon på flaggstången i trädgården bakom stora huset. (…) Efter flagghissningen marscherade alla djuren in i stora ladan till en allmän sammankomst som kallades ”stormöte”. Här gjorde man upp planerna för den kommande veckans arbete, framlade resolutionsförslag och debatterade. Det var alltid grisarna som svarade för resolutionsförslagen. De andra djuren hade lärt sig rösta, men några egna förslag kunde de aldrig komma på.”

Sida 26

”Napoleon visade inget intresse för Snöbolls kommittéer. Han sade att de ungas fostran var viktigare än allt som kunde göras för de redan vuxna. Nu hände det sig så att både Jessie och Bluebell hade valpat strax efter höslåttern och tillsammans gett liv åt nio duktiga ungar. Så fort de var avvanda tog Napoleon dem från deras mödrar och sa att han själv tänkte ta sig an deras uppfostran. Han tog upp dem på ett loft som bara kunde nås via en stege från selkammaren, och där höll han dem så isolerade att de andra på gården snart glömde deras existens.”

Sida 34

”Det hade efter hand blivit accepterat att grisarna, som ju var så mycket klokare än de andra djuren, beslutade i alla frågor om gårdens skötsel, även om deras beslut måste godkännas genom allmän omröstning.”

Sida 38

”Napoleon, åtföljd av hundarna, besteg nu den upphöjda plattformen från vilken Majoren en gång hade hållit sitt tal. Han tillkännagav att det från och med nu var slut med stormötena på söndagsmornarna. De var onödiga och slösade bara tid, sa han. I fortsättningen skulle alla frågor rörande gårdens skötsel avgöras av en speciell griskommitté med honom själv som ordförande. De skulle sammanträda i enrum och sedan delge de övriga sina beslut. Djuren skulle fortfarande samlas på söndagsmorgnarna för att hälsa fanan, sjung ”O, Englands djur” och få sina order för den kommande veckan, men det skulle inte bli några fler debatter.”

Sida 46

”Det var ungefär vid denna tid som grisarna plötsligt flyttade in i mangårdsbyggnaden och bosatte sig sär. Liksom förut tyckte sig djuren minnas att man de första dagarna hade fattat ett beslut att förbjuda detta, och liksom förut lyckades Tjalle övertyga dem om att så inte var fallet. (…) Det passade sig också bättre att Ledaren (på sistone hade han börjat beteckna Napoleon som ”Ledaren”) bodde i ett hus än i en vanlig stia.”

Sida 58

”Det var samma fyra grisar som hade protesterat när Napoleon avskaffade söndagsmötena. Utan vidare omsvep bekände de att de i hemlighet hade varit i kontakt med Snöboll ända sedan hans förvisning, att de hade förstört vindkraftverket tillsammans med honom, och att det hade kommit överens med honom om att överlämna Djurens gård till mr Frederick. De tillfogade att Snöboll personligen hade tillstått för dem att han sedan flera år tillbaka hade varit Jones hemlige agent. När de hade avslutat sin bekännelse slet hundarna genast strupen av dem, och Napoleon frågade med ohygglig stämma om det var något annat djur som hade något att bekänna.

(…) Och raden av bekännelser och avrättningar fortsatte tills det låg en stor hög med lik för Napoleons fötter och luften var mättad med stanken av blod, som de inte hade känt sedan Jones fördrevs.”

Sida 63

”Napoleon omtalades numera aldrig enbart som ”Napoleon”. Hans officiella titel var ”Vår Ledare, Kamrat Napoleon” och grisarna övertrumfade varann i nyuppfunna hedersomnämningar som ”Djurens Fader”, ”Mänsklighetens Skräck”, ”Fårfållans Beskyddare”, ”Ankungarnas Vän” och så vidare.”

Sida 78

”I april utropades Djurens gård till republik och man fick lov att välja president. Napoleon var den enda kandidaten och han valdes enhälligt.”

Citat om Snöboll

Sida 23

”Snöboll och Napoleon var utan jämförelse de mest aktiva i debatterna. Men det visade sig att dessa två aldrig var överens: så fort någon av dem kom med ett förslag kunde man vara säker på att den andre skulle motsätta sig det.”

Sida 24

”Snöboll ägnade sig också åt att organisera de andra djuren i något som han kallade djurkommittéer. Han var outtröttlig. Han bildade äggproduktionskommittén för hönsen, rena-svans-kommittén för korna, de vilda kamraternas omskolningskommitté (som hade till ändamål att tämja råttorna och kaninerna), vitare-ullrörelsen för fåren och flera andra sammanslutningar. Dessutom anordnade han kurser i läsning och skrivning.”

Sida 30

”Snöboll, som hade studerat en gammal bok om Julius Ceasars fälttåg som han hade hittat i stora huset, ledde försvarsoperationerna.”

Sida 34

”Denna ordning skulle ha fungerat utmärkt om det inte hade varit för dispyterna mellan Snöboll och Napoleon. De var oeniga i alla frågor där oenighet var möjlig.”

Citat om upproret

Sida 8

”Varför fortsätter vi då att leva under dessa eländiga förhållanden? Därför att människorna stjäl nästan allt vi producerar med vårt arbete. Däri, kamrater, ligger förklaringen till alla våra problem. Det kan sammanfattas i ett ord – Människan. Människan är vår enda verkliga fiende. Så snart människan avlägsnas från scenen undanröjs för all framtid den grundläggande orsaken till svält och umbäranden.”

Sida 10

”Glöm aldrig er skyldighet att alltid betrakta människan som en fiende. Alla som går på två ben är fiender. Alla som går på fyra ben eller har vingar är vänner. Och minns också att vi i vår kamp mot människan aldrig själva får bli som hon. Gör aldrig hennes laster till era, inte ens när ni har besegrat henne. Inget djur får bo i hus, sova i säng, bära kläder, dricka sprit eller röka tobak, befatta sig med pengar eller inlåta sig på affärer. Allting människan gör är av ondo. Och framför allt får inget djur förtrycka sina egna. Vi är alla bröder – svaga som starka, kloka som dumma. Inget djur får någonsin döda ett annat djur. Alla djur är jämlika.”

Sida 13

”De visste inte när det där Upproret som Majoren hade förutsagt skulle bli av, och de hade inget skäl att tro att det skulle inträffa under deras egen livstid, men de insåg klart att det var deras plikt att förbereda det.

Sida 14

”Dessa tre hade utvecklat Gamle majorens lärosatser till en hel filosofi, som de gav namnet animalism. (…) I början möttes de av mycken oförståelse och liknöjdhet. En del av djuren ordade om sina plikter mot mr Jones som de kallade ”husbonn”, eller kom med enfaldiga anmärkningar”

Citat om moses

Sida 14

”Ännu hårdare fick grisarna kämpa för att motverka de lögner som spreds av Moses, den tama korpen. Moses var mr Jones speciella kelgris. Han spionerade och for med skvaller, men han hade också talets gåva, Han påstod sig har hört talas om ett mystiskt land som hette Kandisockerberget, dit alla djur fick fara när de dog.

Sida 79

”I mitten av sommaren dök korpen Moses plötsligt upp på gården efter flera års bortovaro. (…) En sak som var svår att komma underfund med var grisarnas inställning till Moses. De deklarerade föraktfullt att hans historier om Kandisockerberget bara var lögner, men ändå lät de honom bo kvar på gården utan att arbeta och tilldelade honom rentav en deciliter öl per dag.”

Citat om Benjamin

Sida 23

”När man frågade honom om han inte var lyckligare nu när Jones var borta, sa han bara: ”Åsnor lever länge. Ingen av er har sett en död åsna”, och med detta kryptiska svar fick de andra låta sig nöja.”

Sida 36

”Benjamin var det enda djuret som inte tog ställning. Han vägrade tro vare sig att det skulle bli mera gott om mat eller att kraftverket skulle spara arbete. Med eller utan kraftverk skulle livet bli som förut, det vill säga eländigt, sa han.”

Citat om Tjalle

Sida 27

”Kamrater!” ropade han. ”Ni tror väl ändå inte att vi grisar vidtar denna åtgärd av själviska motiv, för att tillskansa oss privilegier? Många av oss tycker rentav illa om mjölk och äpplen – till exempel jag själv. Det är uteslutande i hälsobevarande syfte vi lägger oss till med dessa saker. (…) Vi grisar sysslar med intellektuellt arbete. Gårdens skötsel och organisation är helt beroende av oss. Dag och natt vakar vi över er välfärd. Vet ni vad som skulle hända om vi grisar svek våra plikter? Jones skulle komma tillbaka!”

Sida 55

”Snöboll var i maskopi med Jones från första början! Han var Jones hemlige agent hela tiden. Bevisen finns i dokument som han lämnat efter sig och som vi alldeles nyss har påträffat. Detta förklarar som jag ser det en hel del, kamrater. Såg vi inte med egna ögon hur han – lyckligtvis utan framgång – försökte vålla vår undergång i Ladugårdsslaget?”

Citat om Mollie

Sida 34

”Tre dagar senare försvann Mollie. Under flera veckor visste man inte alls vart hon hade tagit vägen, men sedan rapporterade duvorna att de hade sett henne på andra sidan Willingdon. Hon stod utanför ett värdshus, mellan skaklarna på en liten svart- och rödmålad dogcart. En tjock rödbrusig karl i rutiga knäbyxor och damasker – han såg ut som en krogvärd – strök henne över nosen och matade henne med socker. Hon var nyklippt och hade ett rött band i pannluggen. Hon såg ut att trivas, sa duvorna, efter detta nämnde djuren aldrig mera Mollies namn.”

Citat om Boxer

Sida 40

”Boxer, som nu haft tid att tänka igenom det hela, uttryckte allas mening när han sa: ”Om kamrat Napoleon säger det, så måste det vara rätt.”

Sida 56

”Vår Ledare, Kamrat Napoleon, har kategoriskt (…) förklarat att Snöboll var Jones medlöpare från första början – ja, till och med långt innan upproret ens var påtänkt.”

”Ah det var en annan sak!” sa Boxer. ”Om Kamrat Napoleon säger det så måste det vara sant.”

Sida 82

”Idioter!” skrek Benjamin som skuttade omkring och stampade i marken med sina små hovar. ”Idioter! Ser ni inte vad det står på vagnen?”

”Alfred Simmons, Hästslakteri och limkokeri, Willingdon. Hudar och benmjöl. Hundmat.” – Förtsår ni inte vad det betyder? De kör Boxer till slakt!”

Citat om människorna

Sida 28

”Mr Jones satt mest hela tiden på krogen Röda lejonet i Willingdom och beklagade sig för vem som ville höra på över den monstruösa orättvisa som drabbat honom då han körts på porten av en skock odugliga djur. De andra bönderna höll i princip med honom, men gav honom inte stor hjälp till att börja med. Innerst inne undrade de i hemlighet om de inte på något vis kunde utnyttja Jones olycka till sin egen fördel.”

Sida 28f

”Bägge två var dock ordentligt uppskakade över upproret på Djurens gård och mycket måna om att deras djur inte skulle få veta för mycket om det. Först låtsades de hånskratta åt blotta tanken att djur skulle kunna sköta en gård på egen hand. Hela historien skulle vara över på ett par veckor, sa de. De spred ut rykten om att djuren på Herrgården (…) ständigt var i slagsmål med varann och snart skulle svälta ihjäl. (…) Dessa historier vann dock aldrig riktigt någon tilltro. Rykten om en underbar gård, där djuren hade kört bort människorna och skötte sig själva, fortsatte att cirkulera i vaga och förvrängda former, och hela det året gick en upprorsvåg över landsbygden.”

Sida 65

”Dessutom läckte det ut hemska historier från Pinchfield om den grymma behandling Frederick utsatte sina djur för. Han hade piskat en gammal häst till döds, han lät sina kor svälta, han hade dödat en hund genom att kasta in den i en ugn, och på kvällarna roade han sig med att fästa sönderbrutna rakblad på tupparnas sporrar och sedan låta dem slåss med varann.”

Sida 67

”Napoleon meddelade till deras oförställda häpnad att han sålt timret till Frederick. Nästa dag skulle Fredericks vagnar komma och forsla bort det. Napoleon hade låtsats stå på vänskaplig fot med Pilkington, men i själva verket hade han hela tiden fört hemliga underhandlingar med Frederick.”

Sida 69

”Anfallet kom redan nästa morgon. Medan djuren åt frukost kom vakterna störtande och rapporterade med andan i halsen att Frederick och hans anhang redan hade tagit sig in genom landsvägsgrinden.

Sida 92

”Glöm inte”, sa han, ”att om ni har era lägre djur att tas med, så har vi våra lägre klasser!” Detta bon mot förorsakade allmänna skrattparoxysmer, och mr Pilkington lyckönskade än en gång grisarna till de låga ransonerna, den långa arbetstiden och den allmänna frånvaro av pjosk han hade lagt märke till på Djurens gård.”

Sida 94

”Gäster och värdfolk hade råkat i ursinnigt gräl. Man skrek, dunkade i bordet, kastade misstänksamma blickar på varandra, bestred utslungande anklagelser. Anledningen till bråket tycktes vara att Napoleon och mr Pilkington hade spelat ut varsitt spaderess samtidigt.

Tolv röster tjöt av raseri. Nu fanns det inte längre något tvivel om vad som hade hänt med grisarnas ansikten. Djuren utanför såg från gris till människa och från människa till gris och tillbaka igen, men det var redan omöjligt att upptäcka någon skillnad.”