The hate U give

När man ska läsa förbjudna böcker med elever så kan man välja när man vill berättar om anledningen till att boken varit förbjuden, dvs innan, under eller efter läsningen.

Det finns poänger med alla tre sätten. Om man vet anledningen innan man börjar läsa kan det väcka intresse för boken och sätta in den i ett sammanhang direkt. Väljer man att berätta varför under läsningen, tex i samband med att man läser vissa passager, kan det också bli bra diskussioner och ge en ökad förståelse för den fortsatta läsningen.

Väntar man till efter läsningen kan det också ge ytterliga perspektiv på boken hos eleverna.

Anledningen till att boken varit förbjuden kan vara avgörande för vilket sätt man väljer. På samma sätt spelar anledningen till att man läser boken med klassen också roll; dvs om huvudanledningen är att den varit förbjuden eller om den är någon annan?

Det spelar också roll om alla elever i klassen läser samma bok eller inte.

I dessa podcastavsnitt och artiklar kan du lära dig mer om förbjudna böcker

• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 31 2023: Roald Dahl, yttrandefriheten och rätten att ändra i böcker.
• Yttrandefrihetspodden, Svenska PEN, avsnitt 36 2023, Banned books in Sweden and the US.
• Gräv bort Skåne, Sydsvenskan, avsnitt 9 2023, Förbjudna barnböcker.
• Bildningspodden, avsnitt 56, Yttrandefrihet.
• Sydsvenskan artikelserie Förbjudna böcker.
• Ölmedal, Ida, ”Låtsas inte att det inte finns farliga böcker”, Sydsvenskan 2023-10-01.

Lärarhandledningarna är uppbyggda med följande rubriker:

Om boken

En kort sammanfattning av bokens innehåll och dess centrala teman.

Varför har boken varit förbjuden

Förklaring av var, när och varför boken varit förbjuden.

Innan läsningen

Vad behöver eleverna veta innan de börjar läsa? Behövs det en introduktion av författaren och dennes samtid, eller kanske av den tidsperiod boken skildrar? Behöver genren introduceras? Har boken en uppbyggnad eller berättarperspektiv som behöver förklaras i förväg?

Under läsningen

I dessa lärarhandledningar finn sett antal frågor som man kan jobba med under tiden man läser boken. Här finns också ett par utvalda citat med som belyser teman eller viktiga händelser. Dessa kan man välja att delge eleverna innan man läser, eller i samband med att man bearbetar de aktuella sidorna.

Efter läsningen

I dessa lärarhandledningar finns ett antal frågor som kan användas till såväl skriftliga som muntliga uppgifter. Frågorna kan också användas såväl innan som under läsningen för diskussioner och bearbetning av det lästa.

Bonusruta

I bonusrutan finns tips på andra böcker, både från vårt skolutbud men även andra böcker, som till exempel har samma tematik. Här finns också tips på artiklar, hemsidor, poddar och filmer som kan vara användbara i undervisningen om boken.

Dessa frågor kan användas som diskussionsunderlag under tiden som eleverna arbetar med en bok.

• Ta reda på anledningarna till att boken blivit förbjuden eller utmanad?. Vem, var, när? Kan du förstå varför?
• Om ni läser flera olika böcker i klassen: Vilka mönster finns mellan anledningarna? Vad tror du det är och vilket samhälle tror du det är man vill uppnå? Finns det andra förklaringar än de officiella?
• Är litteratur så viktig eller farlig att man blir påverkad? Hur blev du påverkad av boken? Av bokens "förbjudna” innehåll?
• Tycker du att det finns någon bok eller kultur som borde förbjudas, och i så fall i vilka sammanhang? Varför eller varför inte? Vem ska i så fall bestämma det?
• Kan du förstå att denna bok har blivit förbjuden?

Sida 76

"Jag klättrar ur bilen. I åtminstone sju timmar kommer jag inte att behöva prata om Ett-ett-fem. Jag behöver inte tänka på Khalil. Jag behöver bara vara vanliga Starr på vanliga Williamson och ha en vanlig dag. Det innebär att jag måste trycka på knappen i hjärnan som gör mig till Williamsson-Starr. Williamsson-Starr använder inte slang. Hon använder inga ord en rappare kunnat använda, även om hennes vita vänner gör det. Slang gör dem coola. Slang får henne att låta som om hon kommer från hooden. Williamsson-Starr håller tyst när folk gör henne förbannad, så att ingen ska tycka att hon är den ”arga, svarta tjejen”. Williamsson-Starr är vänlig och tillmötesgående. Inga fula blickar, inte titta snett, inget sånt. Williamsson-Starr undviker alla konflikter. Kort sagt, Williamsson-Starr ger ingen skäl att kalla henne ”ghetto”,

Jag hatar mig själv för att jag gör det, men jag gör det ändå."

Sida 101

"Jag släpper min mammas hand för att skaka hand med utredarna. ”Hej”. Min röst är redan annorlunda. Det händer alltid när jag är med ”andra”, vare sig jag är på Williamsson eller nån annanstans. Jag pratar inte som mig själv och jag låter inte som mig själv. Jag väljer mina ord noga och ser till att jag uttalar dem väl. Jag får aldrig nånsin låta nån tycka att jag är ghetto."

Sid 111

"Men i det ögonblick då han tog min hand och jag fick en flashback till den där kvällen var det som om jag för första gången verkligen, verkligen förstod att Chris är vit. Precis som Ett-ett-fem. Och jag vet, jag sitter här bredvid min vita bästa vän, men det känns som att jag säger ett stort ”fuck you” till Khalil, pappa, Seven och alla andra svarta killare i mitt liv genom att ha en vit pojkvän.

Chris stoppade inte vår bil, han sköt inte Khalil, men kanske förråder jag den jag är genom att dejta honom?

Jag behöver komma underfund med det."

Sida 120

"Jag pratar inte om Natasha, och jag ljög rätt ut om Khalil. Det hade kunnat vara jag som blev dödad istället för dem. Jag ska föreställa deras bästa vän, men jag har inte ens anständighet nog att hålla deras minnen vid liv."

Sida 121

"Antagligen hörde de mig gråta. Toppen. Vad är värre än att vara den Arga Svarta Tjejen? Att vara den Svaga Svarta Tjejen."

Sida 146

"Allt det här är mitt fel. Kravallerna, skotten, tårgasen alltihop är i slutändan mitt fel. Jag glömde tala om för poliserna att Khalil gick ur bilen med händerna över huvudet. Jag nämnde aldrig att polisen pekade på mig med sin pistol. Nånting berättade jag fel, och nu blir den där polismannen inte arresterad.

Men medan kravallerna är mitt fel får nyhetsuppläsaren det att låta som om det i princip är Khalils eget fel att han dog."

Sida 176

"Jag får en klump i halsen när sanningen slår mig. Skoningslöst. ”Det är därför folk gör sina röster hörda, eller hur? Därför att det inte kommer att förändras om vi inte säger nåt?”

”Precis. Vi kan inte vara tysta.”

”Så då kan inte jag vara tyst.”

(…)

Men det här är större än mig och Khalil. Det här handlar om Oss med stort O – alla som ser ut som vi, upplever samma saker som vi och känner vår smärta trots att de inte känner varken Khalil eller mig. Min tystnad hjälper inte Oss."

Sida 189

"Jag menar, seriöst, en tjej från andra året kommer fram till mig i korridoren och förklarar att hon stöttar själva saken men att hon bestämde sig för att gå tillbaka till lektionen när hon fick höra varför de egentligen protesterade.

De bär sig åt som om jag är den officiella representanten för hela den svarta befolkningen och att de är skyldiga mig en förklaring. Men jag tror att jag fattar. Om jag avstår från en demonstration är det ett statement, men om de avstår ser det ut som att de är rasister."

Sida 325

”Fullständig frihet, rättvisa och jämlikhet, till varje pris.

”Så varför skulle du vara tyst?” frågar pappa.

"För att tiopunktsprogrammet inte fungerade för Black Panthers. Huey Newton var ett crackhead när han dog, och regeringen krossade pantrarna en efter en. Till varje pris hindrade inte brother Malcolm från att dö, möjligen mördad av nån av sina egna. Avsikter ser alltid bättre ut på papper än i verkligheten. I verkligheten är det möjligt att jag inte ens lyckas ta mig till domstolen i morgon."

Sida 347

”Ingen förstår! Jag såg kulorna slita sönder honom. Jag satt där på gatan när han tog sitt sista andetag. Jag har behövt lyssna på människor som försöker få det att låta som att det är okej att han blev mördad. Som om han förtjänade det. Men han förtjänade inte att dö, och jag gjorde inget för att förtjäna att se det där!”

Sida 444

"Jag blir tyst. Om jag ska erkänna sanningen, så ful som den är, har hon rätt. Jag skämdes över Garden Heights och allting här. Det verkar så fånigt nu. Jag kan inte förändra var jag kommer ifrån och vad jag gått igenom, så varför skulle jag skämmas för det som gör mig till mig? Det är som att skämmas över sig själv."

Sida 446

"Det vore lätt att sluta om det bara handlade om mig, Khalil, den kvällen, och den polisen. Men det handlar om så mycket mer än det. Det handlar om Seven. Sekani. Kenya. DeVante.

Det handlar också om Oscar.

Aiyana.

Trayvon.

Rekia.

Michael.

Eric.

Tamir.

John.

Ezell.

Sandra.

Freddie.

Alton.

Philando.

Det handlar till och med om den där lilla killen 1955 som ingen först kände igen – Emmett."

Sida 23

”Lyssna! The hate U – bokstaven U – Give Little Infants Fucks Everybody. T-H-U-G-L-I-F-E. Vilket betyder typ att det samhället ger oss när vi är små får samhället tillbaka när vi blir större och börjar göra en massa skit. Fattar du?”

Sida 26

"När jag var tolv hade mina föräldrar två snack med mig.

Det första var det vanliga om blommor och bin. Eller okej, jag fick inte precis den vanliga versionen. Min mamma, Lisa, är sjuksköterska och hon berättade om vad som hamnar var och vad som inte ska hamna här, där eller nånstans förrän jag är vuxen. På den tiden betvivlade jag att nåt skulle hamna nånstans, nånsin. Alla andra fick bröst mellan sexan och sjuan men min framsida fortsatte att vara lika platt som min baksida.

Det andra snacket var om hur jag skulle bete mig om jag blev stoppad av polisen.

Mamma bråkade och sa till pappa att jag var för ung för det. Men han menade att jag inet var för ung för att bli vare sig arresterad eller skjuten."

”Starr-Starr, gör exakt det de säger åt dog att göra” sa han. ”Håll händerna synliga. Gör inga plötsliga rörelser. Prata bara när de pratar med dig.”

Sida 64

”Tror du att polisen vill att Khalil ska få upprättelse?” frågar jag.

Sida 175

"En Brenda kan inte få jobb om hon inte är ren, och hon kan inte betala för rehab om hin inte har jobb. Och när en Khalil åker dit för langning får han antingen tillbringa resten av sitt liv i fängelse, ännu en mångmiljardindustri, eller så får han svårt att få jobb och börjar antagligen langa igen. Det är hatet de ger oss baby, ett system designat emot oss. Det är Thug Life."

Sida 181

"Du var tvungen att sitta inne för att bli fri?"

Sida 200

"En gång sa pappa till mig att det finns en vrede i varje svart man som han har ärvt av sina förfäder, en vrede som föddes det ögonblick de inte kunde hindra slavägarna från att skada deras familjer. Pappa sa också att det inte finns nånting farligare än när den vreden aktiveras."

Sida 428

"Och shit, nu säger alla samma sak och pekar på King och hans killar. Jag menar, nu tjallar alla. Reglerna gäller inte längre."

Sida 83

"Och hon avföljde min Tumblr"

Sida 117

”Va fan, Starr!” skriker Hailey och tar tillbaka bollen. Hon passar den till mig. ”Jobba! Låtsas att bollen är friterad kyckling. Då kommer du inte släppa den.”

Sida 118

”Man behöver inte vara rasist för att säga något rasistiskt.”

Sida 345

”Så det är meningen att jag ska ’komma över’ att han blev mördad?”

”Ja, släpp det! Han skulle antagligen fått sig själv dödad snart i vilket fall.”

”Du måste skämta?” säger Maya.

”Han langade knark och var med i ett gäng”, säger Hailey. ”Förr eller senare skulle nån döda honom.”

Sida 436

"Det kommer aldrig bli som det brukade.

Jag trycker på send, väntar på att meddelandet ska gå iväg och raderar konversationen. Jag raderar Haileys nummer från telefonen också."

Sida 97

Allt jag ville säga i väntrummet bubblar upp. ”På vilket sätt har hon rätt att vara upprörd? Hon fanns inte där för Khalil. Vet du hur ofta han grät efter henne? Födelsedagar, jul , allt det där. Varför ska hon få gråta nu?”

”Snälla Starr”

”Hon har inte varit en mamma för honom! Och nu är han plötsligt hennes unge? Det är skitsnack!”

Mamma smäller handen i bänken och jag hoppar till. ”Tyst!” skriker hon. Hon vänder sig om med tårarna rinnande nerför kinderna. ”För henne var det inte nån kompis. Det var hennes son, förstår du? Hennes son!” Hennes röst spricker. ”Hon bar den pojken, födde den pojken. Och du har ingen rätt att döma henne.”

(…)

När hon ser på mig genom den röda dimman är det Khalils ögon som ser på mig, och jag inser att min mamma har rätt. Ms Brenda är Khalils mamma. Oavsett vad.

Sida 160

"Ibland gör man allting rätt men det går fel ändå. Hemligheten är att aldrig sluta göra rätt."

Sida 195

"Du går omkring och säger att du inte är nån gangster längre och låtsas som att du vill förändra saker, men du följer fortfarande det där om att inte tjalla. Och du lär dina ungar samma sak, eller hur?"

Sida 267

”du måste bestämma dig för om den här relationen är värd att rädda. Gör en lista på det som är bra och sen en lista på det som är dåligt. Om den ena är längre än den andra vet du vad du måste göra. Tro mig, den metoden har aldrig lett mig fel.”

(…)

"Jag lärde mig tidigt att människor gör misstag och att man måste bestämma sig för om deras misstag är större än ens kärlek till dem."

Sida 388

"Shit. King reser sig från sin tron.

Iesha går ut genom bakdörren och ställer sig framför honom innan han hunnit resa sig upp helt. Hon tar tag om hans axlar och trycker ner honom i stolen igen medan hon viskar i hans öra. Han ler stort och lutar sig tillbaka. Hon vänder sig om så att hon har baksidan mot honom, det han egentligen vill se, och börjar dansa. Han smäller till hennes röv. Hon tittar mot mig."

(…)

"Plötsligt fattar jag."

Sida 389f

”Seven, nej!” säger Kenya. ”Vi kan inte åka tillbaka!”

”Det är meningen att jag ska beskydda henne!”

”Nej, det är det inte!” säger jag. ”Det är meningen att hon ska beskydda dig, och det är det hon försöker göra nu.”

Sida 430

”Det var kanske inte rätt beslut, men det är inte ditt fel. Kommer du ihåg vad jag sa? Ibland går saker fel…”

”Men det viktiga är att fortsätta göra rätt.” Mina ögon glider ner mot mina skor igen. ”Men Khalil förtjänade ändå bättre än så.”

Sida 64

”Tror du att polisen vill att Khalil ska få upprättelse?” frågar jag.

Sida 219

Det känns konstigt att höra någon säga ”Khalil blev mördad” så självklart som ms Ofrah.

Sida 223

”Jag har försökt glömma det, men jag minns allt. Skotten, uttrycket i Natashas ansikte. De tog aldrig fast personen som gjorde det. Jag antar att de inte tyckte att det spelade någon roll. Men det spelade roll. Hon spelade roll.” Jag tittar på ms Ofrah, men jag kan knappt se henne för alla tårar. ” Och jag vill att alla ska veta att Khalil också spelade roll.”

Sida 343

"Jag stirrar på de två olika Khalil. Bilderna berättar bara en del av historien. Vissa kanske tycker att hans thugshot får honom att se ut precis som det – en thug. Men jag ser nån som är glad över att äntligen ha lite pengar på fickan, spela roll varifrån de kommer. Och födelsedagsbilden? Jag minns hur Khalil åt så mycket tårta och pizza att han kräktes. Hans mormor hade inte fått sin lön än och det fanns inte så mycket mat hemma hos honom.

Jag kände hela Khalil. Det är honom jag har stått upp för. Jag borde inte förneka nån del av den han var. Inte ens på Williamson."

Sida 415

”Alla vill prata om hur Khalil dog”, säger jag. ”Men det här handlar inte om hur han dog. Det handlar om det faktum att han levde. Hans liv spelade roll. Khalil levde!” Jag tittar på polisen igen. ”Hör ni mig?” Khalil levde!”