Hjalmar Gullberg
Hjalmar Gullberg avbildad av Agda Holst 1935.
Malmöfödd författare, poet och översättare som även var verksam som chef för Radioteatern och ledamot i Svenska Akademin.
Hjalmar Gullberg är en av de mest betydelsefulla svenska poeterna under 1900-talet. Han föddes i Malmö den 30 maj 1898 utanför äktenskapet, något som på denna tid innebar en stor social skam framförallt för kvinnan. Hjalmar blev därför placerad hos Elsa och Bengt Gullberg i ett enkelt arbetarhem. Hans fostermor såg till att han fick en kärleksfull uppväxt och bra utbildning.
Studerade i Lund
Efter klassisk linje på gymnasiet fortsatte Hjalmar Gullberg sina studier på Lunds Universitet och tog en Filosofie licentiat 1927. Under sin studietid var han redaktör och skribent i studenttidningen Lundagård.
Genombrottet kom 1932
Hjalmar Gullberg utvecklade en ny poetisk metod som innebar att han förenade det klassiska versmåttet med modernt språk. 1927 debuterade han med diktsamlingen ” I en främmande stad” men fick sitt stora genombrott med diktsamlingarna ”Andliga övningar” (1932) och ”Kärlek i det tjugonde seklet” (1933).
Melankoli och främlingsskap återkommande teman
Teman som återkommer i hans diktning är känslan av melankoli och främlingskap. Flera dikter har blivit tonsatta som till exempel ”Kyssande vind” och ”Till en Näktergal i Malmö”. En annan av Hjalmar Gullbergs mest kända dikter är ”Död Amason” som han skrev som en hyllningsdikt till författaren Karin Boye efter hennes försvinnande och självmord.
Teaterchef och medlem i Svenska Akademien
Hjalmar Gullberg var teaterchef på Radiotjänst (Sveriges Radio) under många år och valdes in i samfundet De nio (1937) och senare i Svenska Akademien (1940).