Under 2021 bygger vi om webbsidorna om Malmös historia. Vi ser över texterna och alla artiklar kommer att illustreras med nya och många fler bilder. Det innebär tyvärr att det stundtals kan vara bilder, länkar och karthänvisningar som inte fungerar som de ska. Vi hoppas att ni kan ha överseende med det och att ni kommer att uppskatta våra nya förbättrade sidor om Malmös historia.

Limhamns kalkbruk

Så långt tillbaka som 1500-talet kan man spåra kalkbränningen i Limhamn och 1622 grundades Limhamns kalkbruk.

Malmös sydvästra förort Limhamn är liksom övriga staden belägen på rika kalkstenslager och här har bränts kalk under lång tid. Ett äldre namn för kalk är lim,  Limhamn betyder alltså Kalkhamn.

Så långt tillbaka som 1500-talet kan man spåra kalkbränningen här. I äldre tider var det främst murbruk som den brända kalken användes till.

Den 19 maj 1622 grundades Limhamns kalkbruk när tre holländare fick ett privilegium av Kristian IV att anlägga ett kalkbruk i Limhamn.

I mitten på 1600-talet drevs bruket av en Bartolomeus Michelsen. Han ledde 1658 ett kuppförsök mot de nya svenska makthavarna. Det misslyckades och han avrättades tillsammans med flera adelsmän och kalkbruket övertogs av svenska staten. Det förstördes av danskar 1709 och endast en ruin återstod då släkten Suell övertog bruket 1728. Han fick bra villkor, bland annat skattefrihet i 16 år. En kall och regnig junidag år 1749 besökte Carl von Linné bruket och skrev om det i sin bok "Skånska resa": "Kalkbruket i Limnhamn låg inemot en halv mil väster om staden. Ugnen var byggd på ett ovanligt sätt i Sverige, nästan som en masugn...".  

År 1785 fick tredje generationen Suell, Frans Suell, full äganderätt till bruket och under hans tid ökade produktionen kraftigt men efter hans död 1817 stod bolaget på ruinens brant och övertogs av Frans Suells måg, Lorens Kockum.

Bruket var i familjen Kockums ägo till 1871 då Skånska Cementaktiebolaget köpte upp kalkbruket med det tillhörande kalkbrottet som hade öppnats ungefär samtigt runt 1866.