Mitt Malmö med Åsa Kjellberg

För över 30 år sedan var jag och min familj på semester i Malmö. Jag och min syster bestämde oss för att gå ut och dansa på Kramers källare en kväll. Där stod han. En riktig skåning. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi började pendla till varandra för att ses.

Jag bodde i Linköping, där jag studerade, och han i Malmö. Vi diskuterade fram och tillbaka, men det stod snart ganska klart att det var jag som skulle flytta. Jag gillade atmosfären i Malmö och närheten till kontinenten. Under åren har Malmö utvecklats och är idag en internationell stad. Allt finns här om du vill. Visserligen har samhället fått ett hårdare klimat, men så är det överallt. Jag och min man cyklar runt mycket i staden och jag njuter av att promenera i de vackra parkerna. Att bara få lov att vara. Och jag trivs på Kulladal där jag och min man har bott i snart 30 år.

Kulladal består av blandad bebyggelse och hade en gång i tiden en järnvägsstation. Här finns en närhet till skolor och affärer och du cyklar ner till stan på 15 minuter. Det var perfekt här när mina två söner var små. De hade nära till skolan och fotbollen. Min äldsta son bor kvar i Malmö med sin familj, medan min yngsta bor i Stockholm.

Det känns som om Malmö är staden att bo i som äldre. Jag kom i kontakt med mötesplatserna när jag blev god man för en dam i 90-årsåldern. Hon hade fått tidningen Vi tillsammans i sin brevlåda och jag läste den. Jag blev så positivt överraskad och glad. Vad mycket det finns att göra! Malmö stad sökte personer som kunde vara med i en referensgrupp för seniorer. Jag ansökte och kom med. Även om jag bara är 61 år och ännu inte besöker mötesplatserna, så vill jag bidra med mina idéer.

Jag slutade arbeta heltid vid 60 års­ålder. Jag och min man bestämde i yngre år att vi skulle ha möjlighet till valfrihet när vi blev äldre. Tiden går så fort. Jag har jobbat ett helt arbetsliv och inspirerades av min far som var ingenjör. Jag utbildade mig till maskiningenjör vid Linköpings universitet och min karriär började på ABB och fortsatte sedan på Alfa Laval och Tetra Pak där jag jobbade med inköp, försäljning och projektledning under många år. Jag fick resa till länder som USA, Kina och Indien för att träffa leverantörer. Det var spännande och lärorikt, men när jag blev lite äldre kände jag att jag ville fokusera på något annat och styra min tid.

Min far gick bort 2016. Under några år pendlade jag upp till Västmanland och vårdboendet han bodde på efter att han fick en stroke 2014. Det var en svår tid, men det var viktigt för mig att vara där för honom. Min far betydde mycket för mig. Under den här tiden hade jag mycket kontakt med hälsovården och mitt intresse för människor och de mer mjuka ämnena väcktes.

Jag engagerar mig numera som volon­tär i Röda korset och har också utbildat mig till livsstilsråd­givare och mindfulnessinstruktör. Jag hoppas att få bidra med kunskap och rådgivning om hur var och en av oss kan leva ett hälsosamt och givande liv.

Jag mår bra av att göra något för andra och känner att de som är äldre än mig sitter på så mycket visdom och erfarenhet som jag vill lära mig av. Och jag tror att vi kan lära oss mycket av varandra.

Text: Anna Svensson, foto: David Dahlberg.