Sillhandeln - avgörande för Malmös uppkomst
Under 1300-talet hade Malmö en omfattande fiskehandel.
Årligen besökte den tyska Hansan Malmö och Öresund, som
var fullt av fiskelägen och människor som ägnade sig åt fiske. Uppgifter visar att enorma mängder sill fördes från Malmö till platser som Lübeck, Stralsund och Bismark.
Sillagummorna drog dagligen rullebörar lastade med sill in till Malmö för försäljning.
Fisket hade en kolossalt stor betydelse för Malmö. År 1398 transporterades hela 32 600 tunnor sill bara till Lübeck, säger Sven Rosborn, arkeolog som har skrivit flera böcker om Malmöhistoria.
Sillen fångades utmed Norra Vallgatan – ungefär på sträckan mellan nuvarande Malmöhus och bort till Kirseberget. Under 15- och 1600-talet minskade sillbestånden och handeln avtog, men den återvände i vågor och den moderna sillhandeln tog fart på 1800-talet. På Södra Fisktorget, i närheten av Möllevångstorget, invigdes en staty år 1980 som en symbol för det hårda arbete som präglade fiskekvinnornas liv under denna tid. Statyn visar en sillagumma med sin rullebör, varma klädsel, våg och vassa verktyg. Sven Rosborn har forskat om sillhandeln och beskriver hur slitsamt arbetet var:
– Fisket exploderade i Malmö 1874 när Limhamn fick en fiskehamn. Männen fiskade på natten och därefter drog deras fruar, sillagummorna, dagligen rullebörar lastade med sill in till Malmö för försäljning. På den tiden var Limhamnsvägen en grusstig så man kan bara tänka sig hur tungt det var.
Människorna som arbetade med fisket tillhörde arbetarklassen och i takt med att befolkningen växte utvecklades fisket kraftigt i Malmö. Fattigdomen var utbredd och fisket innebar en möjlighet till överlevnad. I Limhamn var kalk en stor industri och området bestod av i princip två grupper, fiskarfamiljerna och kalkbrottsfamiljerna.
År 1889 invigdes järnvägen mellan Limhamn och Malmö, en järnvägslinje som blivit ihågkommen som ”sillabanan”. Den kom att revolutionera hur sillen transporterades.
– Järnvägen blev en avsevärd lättnad för sillagummorna, som nu kunde transportera fisken på tåget. Resorna blev snabbare och mindre påfrestande och familjerna fick mer tid tillsammans, säger Sven Rosborn.
Själva ”sillatåget” bestod av en personvagn och en godsvagn som rymde rullebörar och andra fraktföremål. Tåget hade två klasser – en tredje klass och en fjärde klass. I fjärde klass fanns inga sittplatser, utan istället fanns det ledstänger längs sidorna och en pelare i mitten för passagerarna att hålla sig i. En upplevelse som kanske inte erbjöd komfort, men som ändå gav en känsla av äventyr och framsteg.
När tåget var nytt hölls en hastighet på 25 km/h, men senare höjdes den till
40 km/h och det tog då tio minuter att nå destinationen.
– Otroligt nog var denna lilla sträcka Sveriges mest lönsamma järnvägslinje. År 1907 hade linjen flera hundra tusen resenärer, avslutar Sven Rosborn.
Text: Lukas Olsson, foto: Malmö stadsarkiv.