Stortorget imponerade till den grad att Linné var tvungen att stega dess mått, "200 steg i längden och lika många i bredden. Det är ett av de största i riket, på alla sidor planterat med höga trän av lind, hästkastanj och valnötsträn." På torget fanns också brunnen eller "vattenkonsten" med färskt vatten från Pildammen. Där kung Karl X Gustav i dag står staty stod på Linnés tid en byggnad, en "Corps de Guardie" eller högvaktsbyggnad. Vi får inte glömma att det år 1749 var mindre än fyrtio år sedan danskarna hade försökt att återta Skåne. Malmö vaktades noga av svenska soldater.
Alla resenärer i Malmö hade förr i tiden tre mål att besöka; S:t Petri kyrka, rådhuset och slottet. Malmöhus fick man endast bese utifrån medan de båda andra kunde utforskas. Nu var ju Linné inte en helt vanlig resenär. På vägen till slottet passerade han barnhuset, inrättningen för fattiga och föräldralösa små krabater. Givetvis gick han in och mötte här 126 barn. De uppfostrades på anstalten från det de var små upp till 15 eller 16 års ålder. I ett rum fann gästen barn som lärde sig läsa svenska, i ett annat lärde de sig latin och katekesen, i ett tredje höll man på med räkning och skrivning och bakom den sista dörren fann han flickor som sydde, spann och knypplade. På vägen ut noterades att det växte vindruvor på väggen men bladens undersida hade stora vita fläckar, förorsakade av insekter. Så typiskt för Linné, alla observationer blandas i en enda röra.
Borgmästaren Hegardts trädgård var ett eldorado. Här gjorde Carl von Linné — eller Linnaeus, som han hette före adlandet 1757 — en revolutionerande upptäckt: spanska flugor. Man kan nästan se mannen framför sig i hans svårt exalterade tillstånd. "Då insekten kramades, gav de genom mun och thorax en gul, stickande saft", skriver han. Denna gulaktiga vätska hällde man i diverse mediciner vilka sedan ordinerades sjuka. Spanska flugor kostade på den tiden avsevärt att importera. Nu kunde man istället sätta igång en flugproduktion i stor skala i Malmö.
Den 16 juni drabbades Linné av migrän. Dagen innan hade han frestats att dricka malmöitiskt slånbärsvin. Det var denna dryck som gav honom huvudvärk. Stönande fick han bli kvar i sängen. Tack vare Malmöbesöket har vi en detaljerad beskrivning av de migränattacker som Linné då och då drabbades av. Först 12 timmar efter det att han druckit vinet kom smärtan. "Då försvinner all matlust, med katarr eller förstoppning i huvudet, halva huvudet eller högra sidan blir tung med en trubbig och tvingande värk, vilken stiger och tilltager. Så blir det vita på högra ögat rött och på slutet rinner ett hett vatten ut ur ögat, så mycket som kan gå uti en fingerborg." Är inte detta en fantastisk vetenskapsman. Trots smärtan samlar han in prover på sig själv och speglar sig oavbrutet för att kolla in ögonfärgen.
