Kirsebergs vattentorn

Kirsebergs vattentorn har huvudsakligen varit bostäder men ledde under sin tid som vattentorn vatten under Vattenverksvägen.

Historik

Redan efter några år som vattentorn stod det klart att tornets roll som vattenförsörjare skulle bli kort. Malmös befolkning växte explosionsartat och vattentornets kapacitet var redan från början underdimensionerad.

Höjdskillnaderna på området Kirseberg gentemot övriga Malmö gjorde att ett av stadens vattentorn byggdes här på 1800-talet och huvudgatan fick namnet Vattenverksvägen.

Malmös vattenförsörjning

I nästan 450 år har Malmö haft en i samhällelig regi ordnad vattenförsörjning, den äldsta i Sverige. På 1580-talet dämdes Korrebäcken upp och första Pildammen bildades. Vattnet leddes i vattenledningar av urborrade trästockar till en murad brunn på Stortorget. Senare lades även träledningar i omgivande gator samt ledningar till kvartersbrunnar. Rännemästaren, stadens förste VA-tjänsteman, anskaffade och utövade tillsyn över rännorna (vattenledningarna).

Stadens äldsta vattentorn

1879 stod så stadens första vattentorn färdigt. Det var 27 m högt. Hela 93 000 kr kostade det att bygga. Vattnet till tornet leddes från nybyggda Bulltofta vattenverk.

Stängdes i början av 1900-talet

Kirsebergstornet tjänstgjorde dock som vattentorn endast fram till våren 1916, trots att det hade beräknats räcka fram till 1920. Stadens snabba expansion och industrialisering krävde högre vattentorn, med starkare vattentryck, för att tillgodose det ökande behovet i stadens allt fler och högre hus. Kirsebergstornet och det 1903 byggda Pildammstornet ersattes således 1916 av det då nybyggda Södervärnstornet. Under fem dagar i mars 1916 tömdes Kirsebergstornet helt på vatten, så att trycket i det nya vattentornet vid Södervärn kunde stabilisera sig i lugn och ro.

Nödbostäder

Första världskrigets utbrott 1914 innebar att det blev brist på många varor, och denna brist ledde bland annat till stora prisstegringar på byggnadsmaterial, med påföljd att bostadsproduktionen i praktiken upphörde, och en akut bostadsbrist uppstod. Det är här som avställningen av Kirsebergs vattentorn kommer som en mycket väl tajmad hjälp att lösa bostadsproblemet. En utredning visade att det i tornet kunde bli 24 lägenheter med fyra våningar, och 30 lägenheter med en femte våning.

Vattentornet byggs om till bostäder

Så kom vattentornet att byggas om under tre månaders tid till ett pris av 75.000 kr. De 20 enrumslägenheterna och 10 tvårumslägenheterna, som stod inflyttningsklara i oktober 1916, rymde sammanlagt 200 personer.

Boende för soldater och flyktingar

Under andra världskriget användes tornet som tillfälliga bostäder för flygflottiljen F10:s soldater under deras tjänstgöring på Bulltofta flygplats. Under sensommaren och hösten 1944 kom Sveriges allra första stora flyktingström; balterna, i sina båtar över Östersjön. Vattentornet tjänstgjorde ett tag som flyktingboende för dem efter kriget.

Förfall och upprustning

Då bostäderna i tornet ägdes och förvaltades av staden, blev det ofta de familjer som var socialt belastade, som fick bostad här. Detta skapade givetvis en bostadssocialt nedåtgående spiral, med de följder detta innebär för både statusen att bo i tornet, som underhållet av det. Polisen var ofta på besök och till slut utrymdes tornet och stängdes 1974. Efter en lång tid av förfall köptes tornet in av ett privat fastighetsbolag som 1982 skapade hyreslägenheter här.

Arkitektur

Vattentornet uppfördes i rött tegel i nyromansk stil. Den runda fasaden var indelad i två våningar samt en lite mindre attikavåning högst upp, åtskild från våningarna nedan med en gesims. Takfoten har en dekorativ rundbågefris, typisk för den nyromanska stilen.

Vattentornets tak kröns av ett ståndrör i tegel, som ger tornet karaktär. Murytorna var relativt slutna men bröts upp av glest satta fönstergrupper. Samtliga fönster var svagt rundbågiga. Tornet hade ursprungligen en hög sockelvåning markerad med en kraftfull gesims. Entrén till vattentornet markerades av en kraftfull portal i puts eller sten med en inskriptionstavla i sten centralt placerad ovanför med årtalet 1879 inhugget.

Omvandlingen

När vattentornet byggdes om till bostäder anlitade staden arkitekterna August Ewe och Carl Melin, som drev ett av södra Sveriges mest framgångsrika arkitektkontor tillsammans mellan åren 1905-24. De gamla fönsteröppningarna murades igen, nya togs upp och den centralt placerade cisternen nedmonterades för att göra plats för våningarnas nya bjälklag.

Tornets tre våningar blev nu fem. Vatten, gas och elektricitet fanns i varje våning, men inga andra bekvämligheter; gemensam toalett installerades i de två trapphusen som byggdes, en tvättstuga i källaren samt en torkvind på vinden. Utvändigt togs den nedre gesimsen bort och även sockelvåningen försågs med fönster.

Modernisering

1982 byggdes de små lägenheterna om till 15 tvårumslägenheter och 5 enrumslägenheter. Ena trapphuset användes till att installera hiss. Fullt moderna badrum och kök installerades. Två skafferier slogs ihop till ett kallrum/fransk balkong åt varje lägenhet. Renoveringen kostade runt sex miljoner och tog dryga 10 månader. Idag är det ett populärt och uppskattat boende.