Rådhuset

När Stortorget anlades på 1530-talet uppförde man samtidigt ett nytt rådhus. Det står där än idag.

Redan på 1300-talet fanns ett rådhus i Malmö. Det låg vid tingsplatsen mellan S:t Petri kyrka och Östergatan, ungefär där gamla Riksbankens hus (”Pittahuset”) ligger idag.

På 1530-talet rev man ett antal byggnader, bland annat ett kloster, för att ge plats åt ett nytt, centralt placerat torg. Det stora torget kom senare att kallas Stortorget. Vid torget föll det sig naturligt att även uppföra ett nytt rådhus, vid torgets nordöstra hörn. År 1546 stod byggnaden, som var uppförd i tegel med burspråk och gotiska trappstegsgavlar, färdig att tas i bruk. Huset hyste bland annat den grandiosa ”Knutssalen”.

Nordens största torg och rådhus

Både torg och rådhus ansågs då vara Nordens största och kan ses som ett uttryck för den djärva politiska ambitionen hos borgarna i Malmö under renässansen. Byggmästare var Peder Ipsen Murmästare, som senare medverkade vid bygget av citadellet i Landskrona.

Av 1500-talets version av rådhuset återfinns bara källarens tunnvälvda valv. Norra delen av källaren var redan från början krog. I den södra delen låg ett mindre fängelse ("vandkelleren") med fyra dystra och fuktiga celler.

Råd för lag och ordning

Från Rådhuset styrde och bestämde stadens borgmästare och magistratens rådmän över Malmö och dess invånare. Rådhuset var också centrum för rättsskipningen. Framför Rådhuset sammanträdde bytinget vars ledamöter satt på de fyra tingsstockarna. Där löste man tvister och konflikter. Utanför Rådhuset stod ”kåken” där man straffade brottslingarna med prygel. Den fruktade ”trähästen” användes som straff för mindre förseelser.

Kvinnor torterades i fångcellerna för att erkänna häxeri. Mellan åren 1543 och 1663 namngavs i domböckerna 38 kvinnor som bränts på Kirseberg som häxor. Andra tvingades genomgå vattenprovet vid bryggan.

Malmös blodbad

När svenskarna tog makten från danskarna flyttade bytinget in på Rådhuset. Året efter det svenska övertagandet 1658 avslöjades en kupp mot den svenska krigsmakten. Arton sammansvurna dömdes till döden för högförräderi, men endast Bartholomeus Michelsen, Johan Jörgensen och Jochum Brun miste sina huvuden på Stortorget. De andra benådades. Ett ögonvittne till blodbadet har berättat: "Här var ett sådant gråt och skrik, ja jämmerlig klagan, att jag i sanning kan säga, att det ej har varit större jämmer, sedan staden grundades”.

Tjugo år senare arkebuseras den skånske godsägaren Jörgen Krabbe på torget, anklagad för högmålsbrott efter ett påstått samröre med de skånska friskyttarna (snapphanarna).

Nya fasader

Under 1700- och 1800-talen utvidgades rådhusbyggnaden mot öster, varvid också fasaden mot Stortorget förändrades.

Mellan åren 1812 och 1813 förlorade byggnaden sin gotiska arkitektur samt trappgavlarna och fick en klassicistisk fasad.

På 1860-talet, då nya kommunalförordningar infördes i Sverige och industrialismen tog fart på allvar i Malmö, omgestaltades rådhuset drastiskt. Fasaden omformades till holländsk renässansstil. Invändigt fick byggnaden en trapphall med pompejiska takmålningar och flera stora samlingsrum – däribland en ny Knutssal, tydligt inspirerad av Spegelsalen i Versailles. En sådan karaktär hade rådhuset aldrig tidigare haft. Men arkitekten Helgo Zettervall menade att det var så borde byggnaden ha sett ut ursprungligen.

Polis och arkiv i källaren

Redan i slutet av 1700-talet hade stadens nattväktare ett uppehållsrum under stora rådhustrappan. I mitten av 1800-talet inrättades ett nytt poliskontor i Rådhusets norra källare. Med industrialismen och en drastisk inflyttning till Malmö ökade också samhällsproblemen. På 1870-talet tog polisen hela källaren i anspråk. De flyttade till ett eget polishus 1912.

År 1903 öppnade Malmö stadsarkiv i Rådhusets norra källare. Den förste stadsarkivarien hette A U Isberg. Han efterträddes 1932 av Leif Ljungberg. Stadsarkivet bytte lokaler 1960. Året efter öppnade restaurangen.

År 1959 kompletterades rådhuset med en modern tillbyggnad som bland annat rymde Malmö tingsrätt ut mot Kalendegatan.

Julinblåsning under 300 år

Julinblåsningen är en nästan 300 år gammal tradition. Sedan 1727 (med uppehåll cirka 1840 till 1870) har borgmästaren från Rådhusets trappa eller balkong på julafton klockan 12 förkunnat julfrid till musikarrangemang.

På den tid då det inte fanns armbandsur på var mans arm, eller mobiltelefoner i alla fickor, fyllde offentliga klockor en nödvändig funktion. På Rådhuset sitter sedan 1870 en mekanisk klocka som har renoverats ett antal gånger.

Detaljrik fasad

Även Rådhusets detaljrika fasad måste fräschas upp då och då. Det skedde senast 2017. Figurer och skulpturer som varit bortglömda bakom lager av smuts framträder sedan dess i sin fulla prakt. Men vilka är gubbarna och kvinnorna som blickar ner över Stortorget?

Den siste borgmästaren

Den siste som kunde titulera sig borgmästare under hela sin ämbetsperiod (1942-1966) i Malmö blev Thomas Munck af Rosenschöld. 1971 avskaffades rådhusrätten och borgmästarsysslan försvann. Rosenschöld ersattes av rådman Johan Björling. Efter Björling blev det en ny ordning där det istället är ordföranden i kommunfullmäktige som representerar Malmö stad vid olika offentliga tillställningar.

Guidad visning av rådhuset