Bo 100

Nära Möllevången ligger det färgglada Bo 100-huset. Huset ligger i kvarteret med det passande namnet Monbijou — mitt smycke.

Huset Bo 100 ritades av den originelle Malmöarkitekten Ivo Waldhör i nära samarbete med de 39 ursprungliga hyresgästerna. Alla lägenheter individualiserades. Idén föddes vid bomässan 1986. Husen var klara fem år senare och fick stadsbyggnadspris året därpå, 1992.

Historik

Bo 100 började som idé i samband med bomässan i Malmö Bo, 1986. Hyresgästföreningen i Malmö upplevde att bomässan i mycket blev en traditionell byggproduktmässa mer än en idéburen bomässa. Samtidigt var arkitektföreningen med dess dåvarande ordförande Ivo Waldhör frustrerad över den i Sverige allt svagare arkitektrollen.

På ett seminarium studerades erfarenheter från olika håll av inflytande i planerings- och byggprocessen. Detta blev startskottet för att i projektet Bo 100 skapa ett bostadskvarter med de boende i fokus.

Hyresgäster och arkitekter jobbade ihop

Intresserade blivande hyresgäster och några arkitekter bjöds in för att resonera om ett boende som utgick från hyresgästernas drömlägenheter. Erfarenheter från olika håll samlades ihop och det bestämdes att testa en ny modell för att skapa ett hus med de boendes behov i fokus.

För 39 familjer och ensamhushåll skräddarsyddes lägenheterna efter var och ens behov och önskningar. Det blev på så sätt ett väldigt varierat hus med olika planlösningar, ingen lägenhet är den andra lik. Huset har samtidigt flera gemensamma funktioner, allrum, gym och bastu. För besökare finns på vinden ett övernattningsrum och till huset hör en trädgård.

Reaktion mot alltmer standardiserat byggande

Huset kom till som en reaktion mot det alltmer standardiserade byggandet under några decennier som kröntes med miljonprogrammets ofta lite enformiga områden. Utgångspunkten för Bo 100 var att bygga på gemenskap, att vi är alla både lika och olika och att man tillsammans kan skapa ett trivsamt och tryggt boende.

Bo 100 är resultatet av de boendes drömmar och behov — ett levande hus där skönheten liksom kommer inifrån. Ett boendeprojekt som hamnat lite i glömska, i en tid med mer individuella värden i fokus och en estetik med mindre variation.

Arkitektur

Torn, burspråk, utskjutande balkonger, oregelbunden fönstersättning, grönska långt upp på fasaderna och inramat av stora träd och ringlande häckar gör det omöjligt att inte bli glad när man ser huset. En grå regnig Malmödag fungerar huset som en vitamininjektion.

Det man inte ser, men som kanske är intressantare, är att det innanför fasaderna ryms fantasifulla lägenheter i ett boende med stor gemenskap och djupare värden än den rent estetiska upplevelsen. Den expressiva, form- och färgrika utformningen saknar motstycke i svensk arkitektur och huset är ett av mycket få svenska bostadshus från de senare decennierna som rönt stor internationell uppmärksamhet.