Försök att läsa texten på stenen. Klarar du det är du att gratulera. Den är nämligen på gammal plattyska. Jag gör det lätt för dig och ger det hela på svenska: "Ack människa, betänk din lott, Hur Gud av jord dig skapat blott, Hur döden smyger, tjuven lik, Och rycker bort både arm och rik." Rik var förvisso denna kvinna. Hennes son, senare ägare av huset, blev vad det led också borgmästare i Helsingör och dessutom kungens toldere, d.v.s. skatteindrivare. Det var han som hade att se till att Öresundstullen betalades av alla skepp som passerade Helsingör. Guld var en metall som var välkänd i detta hem.
Egentligen är det otroligt att den vackra stenen bevarats helt oskadad. 1815 täcktes nämligen både sten och fasad av ett tjockt putslager. Den gamle Malmöforskaren Einar Bager hjälpte till att hugga ner putsen 1950 på jakt efter stenen. Han har själv berättat för mig vilken fröjd och förvåning det var att frilägga detta av ödet oskadade mäster-verk.
Fler otroliga saker skulle emellertid inträffa under huset restaurering i början av 1950-talet. Innertaket var intakt men hade på 1800-talet försetts med gipsstukatur. Einar var själv uppe på stegen och knackade bort putsen. Vad skulle man väl inte finna för underbart trätak under gipsen! Besvikelsen var stor. Vanliga råa träbjälkar och träplank! Men under arbetet föll en mängd pappersbitar som snöfall ner över min gamle vän. Förvånat konstaterade han att dessa hade en tryckt dekor och var målade. Besvikelsen utbyttes nu i triumf. Taket hade i slutet av 1500-talet blivit täckt av en papperstapet, Nordens i dag äldsta kända. I Malmö blev tapeter vanliga först långt in på 1700-talet. I Malmö museums medeltidssal finns några av arken från Rosenvingetapeten numera till allmänt beskådande.
Välbevarade kalkmålningar från 1500- och 1600-talen blottades när man började knacka bort putsen på väggarna inomhus. En väggmålning ställde till problem för Einar och konservatorn Folke Malmberg. Det var en bild från 1600-talet av farodottern Uarda som finner Moses i vassen. Faraos dotters ansikte var emellertid svårt skadat. Vad skulle man göra! Målningen krävde ett ansikte. Jag minns det som i går när Einar berättade för mig. Under en kaffepaus på ett angränsande café hade plötsligt Einar huggit tag i konservatorn: - "Där är hon ju, faraos dotter!" In på kaféet hade Gamla Västers på den tiden mest beryktade "galanta" dam gjort entré. När arbetet fortsatte var det denna dam som fick utlåna sina ansiktsdrag åt 1600-talets Uarda. Det kan låta som en Piraten-historia men den är helt sann.
Rosenvingehuset är en av de allra tidigaste renässansbyggnaderna i Skandinavien och representant för en borgerlig stadsarkitektur som ur flera aspekter är unik i norra Europa. Byggherren Anna Pedersdatter var änka efter Christian II: s skrivare Mogens Jensen Rosenvinge, därav husets namn. Byggnaden är uppförd som ett parhus med två spegelvända lägenheter i två plan.
Ursprungligen hade man tänkt sig ett dubbelt så långt hus och förberett för ytterligare två liknande lägenheter. Detta arbete blev aldrig utfört, troligen beroende på vikande ekonomiska konjunkturer under senare delen av 1530-talet. Byggnadsstilen är delvis präglad av den nederländska renässansen men i ett mycket stramt och enkelt utförande. Den tidigare placeringen av ovanvåningens fönster kan avläsas i fasaden.
Som ett jämnt pärlband av glas över ett kritstensband, vittnar de om beställarens förtjusning för symmetri. Bägge lägenheterna har var sin ingång från gatan och mot gavlarna finns de parställda fönsteröppningarna till dagligstugan. De båda stora murverksöppningarna i fasadens mitt har tolkats som öppningar för burspråk eller salubodar. I övrigt är fasaden anmärkningsvärt enkel med få dekorationselement; reformationen, som genomfördes i Malmö 1529, har redan börjat sätta sina spår i arkitekturen.
Det enda mer avancerade dekorelementet är den kombinerade text- och bildtavlan ovanför den västra dörren med ett "memento mori"-tema. Kontrasterna mot de rika interiöra dekorationerna med gråtonsmålerier och papperstapeter — Nordens äldsta bevarade — är slående. Byggnaden hade trappgavlar med nio tinnar i varje gavel, vilka avlägsnades 1815, då huset genomgick en större ombyggnad och fick sin nuvarande fönsterindelning inpassad i en empirdräkt. Fasaderna återställdes i sitt 1500-talsskick i mitten av 1900-talet. Rosenvingehuset är byggnadsminne sedan 1993. /AR
.jpg)
