Pildammstornet

Även städer behöver vatten för att växa. Så också Malmö. Vattnet kom från Pildammen. Där står än idag ett av stadens första vattentorn.

Vattnet rann till från en liten bäck, senare kallad Korrebäcken. Uppgifter talar för att det redan på 1480-talet fanns en fördämning i bäcken. På 1580-talet, när Malmö ännu var danskt, fick staden sin första kommunala vattenledning. Med dubbla urholkade trädstammar ledde man vattnet under mark två kilometer till en brunn på Stortorget.

”Gamble watten dammen”

Den gamla dammen finns markerad på en karta från 1670-talet. Den ska ha legat strax väster om korsningen Rönneholmsvägen och Carl Gustafs väg.

”Gamble watten dammen” var emellertid otillräcklig varpå en ny fördämning påbörjades 1674. En anställd fick i uppdrag att underhålla den nya dammens fördämningar och slussar. Runt dammen planterades pilträd för att förstärka skyddsvallen. Den konstgjorda sjön kallades därför Pijhldammen.

Behoven ökar

På 1800-talet ökade behovet av vatten. Malmös befolkning och antalet fabriker växte snabbt. En ny mindre damm anlades och för att samtidigt höja vattenkvaliteten anlade man en filteranläggning med sandbädd. Efter filtrering leddes vattnet till en reservoar som låg på samma kulle som vattentornet står på idag.

Staden allt mer törstig

Denna nya anläggningen stod klar 1863, men vattenbristen bestod. Stora Pildammen grävdes djupare och så inrättade man ett permanent vattenverk. Verket låg strax norr om dammarna, nära den korsning av Carl Gustafs väg och Pildammsvägen som inte fanns vid denna tid.

Med ångmaskin pumpades vattnet till reservoaren och därefter vidare i nya järnledningar in till staden. Men Malmö törstade efter ännu mera vatten.

Ett nytt vattenverk uppfördes på 1870-talet vid Bulltofta med ett vattentorn på Kirseberg. Men inte heller det släckte vattenbehovet i staden. Några år in på det nya seklet uppfördes därför vattentornet vid Pildammarna, efter ritningar av Harald Boklund.

WC-stolar slukade vatten

När vattentornet vid Pildammarna stod färdigt 1903 visade det sig att vattentrycket likväl inte räckte till. Än värre blev det med alla nyinstallerade och vattenslukande wc-stolar som blev allt vanligare i stadens finare kvarter. För att möta det ökade trycket på vatten byggde man ett ännu högre vattentorn, denna gång vid Södervärn. Det stod klart 1913.

Därmed skrotade man det nya vattentornet och det gamla vattenverket vid Pildammarna. Tornets kulle användes i många år som läktare för den friluftsteater som låg i tornets skugga. Även verkets byggnader stod kvar i parkens norra hörn.

Vattenverket blev bostäder

Verkets lokaler användes av gatukontorets parkavdelning och som tjänstebostäder för anställda. Där bodde också ingenjör Alfred Jerdén. Han var legendarisk VA-chef med ansvar för stadens vatten och avlopp. Jerdén var även mannen som under flera decennier och långt efter pensionering skötte Pildammarna. Han hade ensamrätt på fisket i dammen och lär ha dragit upp gäddor på uppåt 12 kilo.

Verket revs, tornet blev kvar

Jerdén avled 1974 och tio år senare kom ett rivningsbeslut. Malmö museum hade dock en annan uppfattning om husets värde. Men förgäves, de sista spåren av det gamla vattenverket försvann. På platsen uppfördes den så kallade Baltiska porten 1989.

Tornet står däremot kvar än idag och tronar ut över Pildammarna och parken.