Djäknegatshusen är byggnadsminnen och består av sju olika byggnader, anlagda på smala tomter som i praktiken styrt husens storlek och proportioner.

Djäknegatshusen ligger i kvarteret von Conow i Malmös gamla stadskärna. De sju olika gatuhusen bildar tillsammans en väl sammanhållen miljö, som upptar västra sidan av Djäknegatans norra del. Tomterna är smala och berättar om en äldre tomtindelning med rötter i medeltiden som i praktiken styrt husens storlek och proportioner. Byggnaderna är typiska för den småskaliga bebyggelsen som präglade staden under äldre tider men visar samtidigt på den förändring som tog fart under slutet av 1800-talet. I ett av husen finns murverk som vittnar om de medeltida tegelhusen i staden.

Historik

Djäknegatan har fått sitt namn efter djäknarna, benämningen på de elever som utbildades vid Latinskolan som låg på norra hörnet mitt emot Sankt Petri kyrka mellan åren 1406 och 1827. Kvarteret von Conow har fått sitt namn efter adelsmannen Diedrich Christian von Conow som år 1753 inrättade en stiftelse för fattiga med skola och bostäder i kvarteret. I äldre tider var Djäknegatan en viktig genomfartsgata i Malmö som emellertid fick karaktären av bakgata i slutet av 1800-talet.

På inget annat ställe i Malmö finns så många medeltida, sammanhängande tomter bevarade. Tomtgränserna kan följas tillbaka till 1400-talets början då tomterna ingick som en del av den stora Calendegården. Huvudbyggnaden i denna gård är fortfarande bevarad och ingår i den Strehögska fastigheten (von Conow 56).

Butiker och verkstäder

De aktuella tomterna är den sista resten av en medeltida tomtstruktur i kvarteret. De speglar en bebyggelse som till stor del gått förlorad vid de skånska städernas förnyelse under 1900-talet. Till vart och ett av husen har hört gårdshus och ett gemensamt karaktärsdrag är portgångarna som leder in till innergårdarna. I gårdshusen fanns förr verkstäder av olika slag.

Dagens fasader speglar i första hand tiden vid sekelskiftet 1900 och skyltfönstren visar att bottenvåningarna har blivit inredda till butiker. Under 1960-talet skedde olika förändringar bland annat blev flera innergårdar överbyggda. Uppgifter om husens ägare, som finns i bygglovs- och försäkringshandlingar, ger en bild av de som bodde och verkade här. Under 1800-talet figurerar titlar som arbetskarl, hamnkassörsänka, hospitalsklockare, stadsarkitekt, murargesäll och jungfru bland de som söker bygglov.

Arkitektur

De sju husen med tillhörande gårdar och gårdshus ligger i kvarterets norra del utmed Djäknegatan västra sida. Byggnadernas storlek och yttre planform har sitt ursprung i den medeltida tomtindelningen.

Fastigheterna Conow 33, 34, 36, 37, 38, 47 och 67 är bebyggda med sju olika gatuhus. De är uppförda som bostadshus (förutom 33) och innehöll ursprungligen bostäder även i bottenvåningen. I slutet av 1800-talet inreddes bottenvåningarna till affärs- och hantverkslokaler. Huset på von Conow 33 uppfördes 1898 med tre bostadsvåningar och affärslokaler i bottenvåningen.

Även om Djäknegatshusen till synes förmedlar en 1800-talskaraktär innehåller de även betydande värdefulla delar från äldre tider. De små Djäknegatshusen utgör den sista samlade huslängan av 1800-talets låghusbebyggelse i centrala Malmö. I hus nr 38, byggt 1794 finns rester av en källare från ett gavelvänt medeltidshus, troligen byggt under sent 1300-tal. Ingången till Hipp ligger som en öppen glugg mellan de sju husen. Bakom gatuhusen finns äldre, genuina gårdsmiljöer.

Tidstypiska detaljer bevarade

Malmös förste stadsarkitekt, William Klein, ägde Djäknegatan nr 9. Han lät 1863 bygga samman de två husen som fanns där till ett större. Det fick en exteriör i tidens populära klassicerande arkitekturstil, en stil som också kom att prägla många av de andra husen här. Utmärkande drag är ljusa putsfasader, profilerade lister och fönsteromfattningar. Husen utmed Djäknegatan är till stor del ombyggda invändigt. Några exempel på äldre interiörmåleri finns, däribland i nr 7 där dekormålning i så kallad pompejiansk stil bevarats från 1920-tal. I flera av husen har tidstypiska detaljer som till exempel stucktak och snickerier behållits.

Husen var rivningshotade på 1990-talet men köptes av Malmö stad för att sättas i stånd och har därefter sålts till privata ägare. Djäknegatshusen byggnadsminnesförklarades 1997.