Strandpaviljongen

Strandpaviljongen var en paviljongbyggnad som uppfördes 1896 i det som idag kallas för Hamnparken.

En ö i hamninloppet

Paviljongen låg tidigare på en konstgjord ö vid hamninloppet. Förutom sommarrestaurangen Strandpaviljongen fanns här även ett kallbadhus samt en lustbåtshamn. Från 1921 fanns även Malmö Yacht Klubb, MYK, här och 1939 uppfördes ett nytt modernt klubbhus. Platsen för Strandpaviljongen kan lokaliseras till dagens Hullkajen.

Fyra badhus längs östra hamnsidan

I slutet av 1800-talet fanns det flera badhus runt om i Malmö som erbjöd varma och/eller kalla bad och eftersom bostäderna nästan utan undantag saknade badrum så hörde det till rutinerna att besöka badhuset ofta och avgiften var överkomlig. Runt 1860 fanns det fyra kallbadhus i Malmö: Aeolus, Najaden, Amphitrite och Aux Belles. Samtliga var belägna längs östra hamnsidan. Aeolus var männens badhus och de övriga för kvinnor. 1867 invigdes ett nytt, större gemensamt kallbadhus, beläget på pelare en bit ut i vattnet på östra hamnarmen.

Hamnen byggs ut

På grund av hamnens utvidgning år 1878 flyttades badhuset längre ut. Inför nästa hamnutvidgning år 1897 hamnade badhuset mitt i den nya hamnbassängen. Badhuset revs då och inköptes av C.H. Richter, som återuppförde badhuset mitt för Ribersborg under namnet Malmö saltsjöbad. Samma år uppfördes ett nytt kallbadhus på en konstgjord ö utanför Malmös hamninlopp, där det även anlades en lustbåtshamn.

Strandpaviljongen byggs

Det är i detta sammanhang Strandpaviljongen ska ses. Den kom till på grund av att en grupp medborgare, med de för Malmö tongivande herrarna C. M. Frick, Gottfrid Beijer och R. F. Berg i spetsen, i början av 1890-talet beklagade att staden helt och hållet var skild från öppet vatten. Beroende på järnvägarnas framdragning fanns ”ingen mera trevnad kvar än en promenad i den belamrade hamnen” och för att råda bot på detta sköt denna grupp samman pengar till en strandpaviljong med värdshusrörelse.

Invigs under Nordiska Industri- och Slöjdutställningen

Byggnaden skulle förbindas med staden genom spårvägens sträckning dit. Hamndirektionen beviljade gruppens ansökan om upplåtelse av mark för uppförande av en strandpaviljong i ”nordöstra knäet af östra Skeppsbron”. Strandpaviljongen som uppfördes av Malmö Snickerifabrik invigdes den 17 juni 1896, samma år som Malmö stod värd för den Nordiska Industri- och Slöjdutställningen.

Populär sommarrestaurang

Under utställningssommaren gick motorslupar mellan Kungsparken och Strandpaviljongen. Färden tog tretton minuter. Men etablissemanget överlevde utställningen och förblev under mer än fyra decennier Malmös populäraste sommarrestaurang. Den restaurerades 1910. I reklamen från denna tid hette det: "Härligaste läge vid Sundet. Dagligen Middags- och Aftonkonsert."

Färjor från Ångbåtsbron

Motorsluparna ersattes snart av två små ångfärjor — Hamnfärjan 1 och 2 — som utgick från Ångbåtsbron vid sedermera Smörkontrollen. Färjorna hade två kommandobryggor, en för varje riktning, och behövde således inte vända. Från början var priset för en resa tur och retur endast två öre, men höjdes på 1920-talet till fem öre. Sedan Strandpaviljongen 1935 fått fast förbindelse upphörde trafiken med hamnfärjor.

Förvandlas till militärförläggning

Andra världskriget betydde slutet för den anrika Strandpaviljongen. Vid krigsutbrottet 1939 blev restaurangen militärförläggning och området avspärrades. Inför våren 1945 rustade ägaren upp Strandpaviljongen inför en väntad öppning vid freden, men istället kom paviljongen att användas för utspisning för en del av de ankommande f.d. koncentrationslägerfångarna i april och maj 1945.

Nya Strandpaviljongen

Etablissemanget fick därefter ingen riktig renässans, efter några år i förfall revs Strandpaviljongen i maj 1950. År 1958 öppnades en ny restaurang – Nya Strandpaviljongen – i Malmö Yachtklubbs klubbhus, uppfört 1939, beläget strax bakom den gamla Strandpaviljongen. När lustbåtshamnen fylldes igen 1961 fick Nya Strandpaviljongen stänga och flyttas till den plats där den ligger idag och byggas om. Den fick namnet Hamnpaviljongen och öppnade 1962 och drevs som restaurang fram till 1996.

Arkitektur

Exteriör

Den kvadratiska träpaviljongen i schweizer/jugendstil var karaktäristisk för förra sekelskiftets livfulla badortsarkitektur. Trä var också det vanliga byggnadsmaterialet i den här typen av vattennära arkitektur, även om den höga sockeln här utgjordes av tegel. Fasaderna hade detaljer i lövsågade snickerier och täcktes av stora öppningsbara småspröjsade fönster och balkonger. De småpröjsade överlufterna i fönstren är ett av jugendstilens mest karaktäristiska drag.

Interiör

Interiören utgjordes av en stor matsal i bottenvåningen samt en stor luftig cafésal på den övre våningen. Det som hade mest betydelse av allt var den goda utsikten över havet och att få känna havets salta bris genom de stora öppningsbara fönsterna. Den friska läkande havsluften som stark kontrast till den tunga, av industrier nedsmutsade, luften inne i staden.