Malmöitiskan
Många dialekterna tenderar att tunnas ut, inte minst i storstäderna. Ändå vet varje Malmöbo att malmöitiskan alltjämt lever kvar, om än den kan vara svår att bestämma.
År 1938 skrev språkforskaren Ingemar Ingers följande i sin uppsats Gammalt Malmöspråk: "Den nuvarande Malmödialekten i sin mest genuina form kan i korthet karakteriseras som en blandning av element ur olika skånska dialekter och ur riksspråk och därjämte en del självständiga utvecklingar, som sakna motsvarighet i omgivande dialekter."
Lite längre fram i samma uppsats konstaterar Ingers att man i Malmö har talat och alltjämt talar en skånsk dialekt som har mer gemensamt med danskan än övriga dialekter i Skåne.
"Haur du sitt Malme haur du sitt varden."
Slogan från Sydsvenska Dagbladet som användes i reklamkampanjer på 80-talet men som blev ett vida spritt uttryck för Malmöitiskan än idag.
Idag talar vi inte bara om dialekter utan också om sociolekter, det vill säga det språk som talas inom vissa begränsade sociala skikt av samhället. Huruvida rosengårdssvenskan är en dialekt eller en sociolekt kan man kanske diskutera, klart är att den skiljer sig markant från den malmöitiska som talas av framför allt äldre Malmöbor i Slottsstaden eller i Limhamn. Rosengårdssvenskan har naturligtvis sin grund i att så många av dess bärare har utländsk bakgrund, men inte bara det. Den fungerar också — liksom alla dia- och sociolekter — som en markör. De talande känner igen varandra redan på språket.
